Annons
Annons

Minnen från Marsvinsholms slott

29 september, 2014 Herrgårdar & drömhus

Hermine Baker är visionären som vill leva som en kosmopolit. André Iacobaeus står med båda fötterna tryggt i den skånska myllan. Den förenande länken är deras syskonskap och en obändig kärlek till sitt barndomshem – Marsvinsholms Slott.
Syskonen André Iacobaeus och Hermine Baker träffas i sitt barndomshem, slottet Marsvinsholm i Skåne. Det gäller att passa på, Hermine bor numera i USA och är hemma på snabbvisit. Hermine och André har gjort det många barn någon gång drömmer om att få göra i sina liv – att växa upp eller bo på ett slott. Ett riktigt sagolikt slott dessutom, med balustrader, ornament, obelisker och tornspiror av koppar. Plus falska gyllenlädertapeter från 1800-talet i middagssalen och ännu äldre arsenikimpregnerade tapeter med blåmönstrade blommotiv i en annan salong. Det var dock inget som de fäste så stor vikt vid när de var barn.

Syskonen Hermine och André står varandra nära trots det stora geografiska avstånd som skiljer dem åt. När de träffas har de alltid mycket att prata om.

– Jag minns det som den bästa av uppväxter, säger Hermine. Jag hade egen häst och var mycket ute i skogen och red. André och jag gjorde stuntövningar ihop. Vi tog sats på muren och hoppade ner i gödselstacken och klättrade upp på höbalar
och gjorde hyss.

Syskonen står varandra nära, även om de har valt olika spår i livet. Redan i 11-års åldern pratade de om vad de ville göra som vuxna. Båda skulle bo på Marsvinsholm, i varsin våning, och så skulle de ha fest tillsammans varje fredag. Känslan av ansvar och respekt för slottets historia och framtid väcktes tidigt hos dem. Och också en vilja att driva det vidare inom familjen.

– Vi har alltid haft en öppen och rak kommunikation med vår far Tomas om framtiden här, säger André. Jag är den som från början har varit intresserad av jordbruket. Att få köra traktor var himmelriket för mig som liten grabb. Så fort jag kom hem från skolan sprang jag ner till killarna som arbetade på gården för att se vad de höll på med. För mig var det naturligt att utbilda mig till lantmästare.

Spegelsalen är ett av syskonens favoritrum. Här har de upplevt många roliga fester. Takets utsmyckning är inte stukaturer utan välgjorda trompe l’oeil-målningar. De röda tapeterna och gardinerna är nya inslag sedan fyra år tillbaka.

Till skillnad från André har Hermine inte längre sin vardag på Marsvinsholm. Efter att ha läst turistmanagement i Helsingfors, ekonomi i Dubai och gått en somelierutbildning i USA bor hon sedan tre år tillbaka i Sonoma County i Kalifornien. Där producerar hon eget vin och skräddarsyr exklusiva vinresor i sitt eget företag.

– Marsvinsholm är mitt lilla paradis som jag alltid hoppas att kunna återvända till, säger hon. Men jag älskar sol och värme och måste få bo i ett mildare klimat för att trivas. Efter somelierutbildningen var det tänkt att jag skulle återvända till Marsvinsholm, ta en del av fälten i anspråk och plantera vin. Men ju mer jag läste om vinproduktion och dess förutsättningar insåg jag att det var för riskabelt att sjösätta ett sådant projekt här.

De förgyllda möblerna är inköpta på auktion. Porträttet föreställer Århus biskop under 1500-talets slut – Jakob Matthiesen. Hans son tog sig namnet Iacobaéus.

Det må vara att Hermine och André numera bor i olika världsdelar – entreprenörskapet och drivet är deras gemensamma livsådra. Bestämmer de sig för att göra något, genomdriver de det också.

Om några dagar är det dags för Hermine att resa tillbaka till USA och ta emot en grupp vinintresserade gäster från Sverige. För André väntar arbete på gården med kycklingarna, maskinerna, försäljning av spannmål och allt annat som hör till hans vardag.

– Jag har aldrig ångrat att jag valde att stanna kvar här, men i början var det tufft. Mycket att sätta sig in i. I dag är det min far Tomas och jag som driver gården tillsammans. Han ansvarar för bokföringen och skogen, jag sköter allt det andra praktiska.
Hermine är glad över att André valt att ta hand om arbetet med slottet. Det är lika viktigt för henne att verksamheten går vidare inom släkten. Själv drömmer honom att köpa en större vingård i Sonoma County med möjlighet att härbärgera vingäster.

Matsalsmöblemanget, inklusive skänk och ljuskrona kommer från Hermines och Andrés farföräldrar. Matbordet är uppdukat med servisen Empire från Rörstrand, 1800-talsglasen har gått i släkten.

– Ett Marsvinsholm i miniatyr, säger hon och ler.

André vill gå i sin fars fotspår och fortsätta utveckla varumärket Marsvinsholm.

– Slottet är och har alltid varit mitt hem. Det är ett fantastiskt hus att bo i. När jag är där får jag ro i kroppen, säger han.

Kunglig design

25 augusti, 2014 Kungligt

Den kungliga släkten Bernadotte har en konstnärlig ådra som tagit sig uttryck i konst och bruksföremål. Sveriges tre designprinsar, Eugen, Sigvard och Carl Philip, har alla tolkat tidsandan genom sin formgivning.

Den konstnärliga ådran har alltid funnits i släkten Bernadotte, ja ända tillbaka till kung Karl XIV Johan, säger intendent Per Ahldén från Firma Svenskt Tenn – ett företag som blev kunglig hovleverantör redan 1928, bara fyra år efter det att Estrid Ericson grundat firman. Svenska kungligheter har både haft förmåga att uttrycka sig konstnärligt och ögon för samtidens nya formgivning.

Rönnbärsskålen i silver är från 1897 och hör till prins Eugens första föremål. Han gav den till friherre Gustaf och Ulla Celsing.

Kung Gustav VI Adolf uppskattade Svenskt Tenn, han var intresserad av det nya tennet som företaget lanserade, berättar Per.
– Det är inte illa att på så kort tid få utmärkelsen kunglig hovleverantör, säger Per som märker att design utformad av kungligheter har en alldeles särskild lockelse.
– När utländska köpare hör att vi säljer föremål som är designade av någon från kungahuset blir de givetvis intresserade. Att föremål skapats av kunglig hand är lite extra, det uppskattas mycket av internationella kunder.

Designduon Bernadotte&Kylberg skapade mattan i samarbete med Vandra Rugs.

Det var hos Svenskt Tenn som prins Carl Philips bestickserie CPB för företaget Gense lanserades.
– Besticken är flotta och ligger fint i handen, de utstrålar framtidstro. Eldskärmen i gjutjärn blickar tillbaka mot det anrika företaget Näfveqvarn och vår svenska historia.
Prins Carl Philip har visat intresse för både silver, keramik och textil. Mattan Middle of nowhere som komponerades i samarbete med Oscar Kylberg är såväl ett tvådimensionellt konstverk som ett inredningsföremål.
– Inspirationen till mönstret kommer från den amerikanska popkonsten, berättade prins Carl Philip under invigningsaftonen hos auktionshuset Bukowskis då mattan presenterades inför välgörenhetsauktionen till förmån för drottning Silvias stiftelse World Childhood Foundation. Materialet består av återvunnet fallskärmstyg.
Idén att utforma en matta av fallskärmstyg var sprungen ur en önskan att omfamna världen. Mattan är en metafor förklarade prinsen som ser Childhood som en stor fallskärm som sänker sig och skyddar utsatta barn.

Bernadotte & Kylbergs skål tillverkas av Gustavsbergs Porslinsfabrik.

Prins Carl Philips farfars bror Sigvard Bernadotte har haft stor betydelse för unga formgivare. Sigvard Bernadotte lyckades bli folkhemmets formgivare. Hans välkända Margretheskål produceras än i dag. Signerade mattor av honom har samlarvärde och går för höga summor på auktion. Sigvard Bernadotte var en viktig mentor och inspiratör. Under ett halvt sekel arbetade han med silver för den danska firman Georg Jensen.
Torbjörn Henriksson från antikhandeln Silver o Form säljer enbart silver tillverkat under 1900-talet.
– 1900-talets formgivning är så mycket friare än äldre tiders, tycker Torbjörn. Sigvard Bernadottes matsilver är så snyggt. 1940-talsformgivningen har mjuka linjer, under 1950- och 1960-talen är han verkligen ett barn av sin tid, säger Torbjörn.
Elsebeth Welander-Berggren som är konsthistoriker och museichef för Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm slår fast att varje prins talar sin tids formspråk. Hon var tidigare överintendent vid Prins Eugens Waldemarsudde, Röhsska Museet i Göteborg och är författare till en hel del litteratur om historiskt konsthantverk.
– Samtliga tre designprinsar har lyckats fånga tidens anda, men med sin alldeles egen stil, säger hon.

Skaga relanserade glasögonbågar designade av Sigvard Bernadotte 2010.

Prins Eugens formgivning och det han omgav sig med är ett högaktuellt ämne för Elsebeth. Redan för några år sedan började hon ta ett samlat grepp om allt konsthantverk i hans hem på Djurgården – det rör sig om 1 000 föremål. Han hade en fin känsla för vad som låg i tiden, anser Elsebeth. Nu är hon på god väg att sammanställa material till en publikation.
– Fokus har länge legat enbart på prinsens måleri och hans konstsamling, men nu är det dags för en djupdykning i den samling konsthantverk han omgav sig med, säger Elsebeth som ägnar varje måndag åt sitt forskningsarbete ute på Waldemarsudde.
– I prins Eugens hem kan vi känna en air av 1700-talet, men här finns så många tydliga inslag av tidens nya strömningarna inom konst, arkitektur och konsthantverk.
Prins Eugen var väldigt engagerad i Ferdinand Bobergs ritningar av byggnaden och hade stort inflytande över såväl exteriör utformning som möblerna i inredningen. Prinsen formgav såväl stolar som silver. Det första föremålet var rönnbärsskålen i silver från 1897 i sann art nouveau-anda men annars var han mer fri från rådande jugendstil, inte så floral.
– Hans stil var mer stram och influerad av österrikiska Wiener Werkstättes formspråk, menar Elsebeth.

Bestickserien CPB 2091 säljs av Mema/GAB.

Prins Eugen var väldigt seriös i sitt konstnärskap och orolig över att han fick goda recensioner just för att han var prins och inte för att han var konstnär, berättar Elsebeth som tror att det är betydligt svårare för en kunglig och därmed offentlig person att träda fram som formgivare. Att en kunglig formgivare åker snålskjuts på sin kunglighet stämmer inte, anser hon.
– Klivet i offentlighetens ljus är större när en prins tar det än om vi andra gör det.
Sigvard Bernadotte lyckades väldigt bra. Tack vare produktionsmöjligheter kunde han nå ut med sin formgivning. Vem vet, prins Eugen kanske också hade varit intresserad av industridesign, säger Elsebeth. Å andra sidan är prins Eugens blomsterkruka ett lysande exempel på lyckad formgivning som nått ut, dessutom närproducerad. En riktig klassiker som fortfarande säljs i många exemplar.

Gods & Gårdar Gala

22 september, 2014 Redaktionstips
Annons