Start bildspel

Villa Strandskär byggdes runt 1896, då Sandhamn utvecklades till en exklusiv badort i skärgården. Huset har fått tillbaka sina originalfärger i gult och engelskt rött. Mangårdsbyggnaden på Gunnerud är byggd i nyklassicistisk panelarkitektur 1829. Jordberga fick sitt barockinspirerade utseende 1906 med hjälp av den danske arkitekten Glaesel. Till höger: Idéerna är många, men till en början är det viktigast för Carl-Adam och Marie att sätta sig in i den nuvarande verksamheten.

Njutbart lantliv på Hornsunds gård

Slott & Herrgårdar

För mer än ett kvarts sekel sedan lämnade Madeleine och Carl Gustaf Mörner storstaden för Hornsunds gård. Här lever de som landsbygdsbor med hjärtat där naturen och friheten finns.
Res med Gods & Gårdar – upplev Skottland i höst

Det kan vara svårt att motstå frestelser. När Madeleine kom till Hornsunds gård i mars 1985 hade hon redan varit här ett år tidigare som spekulant och tittat. Nej, för stort, tyckte hon då. Vid andra besöket var gården fortfarande på tok för stor, men vem kan motstå ett rustikt 1700-talshus i strålande solsken med glittrande skarsnö på marken?

– Inte jag i alla fall, säger Madeleine med ett skratt. Under tio års tid pendlade jag mellan gården här och huset i Stockholm. Men när jag och min dåvarande make skildes och Carl Gustaf dök upp i mitt liv flyttade vi hit på heltid och rustade upp gården tillsammans.

Det är en varm sommardag. Hornsunds gård ligger på en höjd och blickar tryggt ut över Hornsundssjön. Trädgårdens stora rosbuskar fyller luften med sina väldofter och de gröna trädkronorna är helt stilla, inte ett löv tycks röra sig. På gräsmattan spatserar höns och tuppar förnöjsamt medan hunden Mario håller ställningarna på framsidans stora grusplan. Kanske kommer det något spännande förbi så att man kan skälla och vifta extra mycket på svansen. Eller blir det lika fridfullt som vanligt?

– Numera är det betydligt lugnare här, säger Carl Gustaf. Vi är oerhört privilegierade som kan leva det liv vi gör. Vår fårverksamhet är utarrenderad, skogen växer och vi har fortfarande hälsan. Den stora utmaningen i dag är att hitta Madeleine, som aldrig kan sitta still!

Nej, lugn och ro var det sista som väntade Madeleine och Carl Gustaf när de flyttade till Hornsunds gård på heltid 1995. 400 tackor borgar knappast för sovmorgnar. Men det var ett självvalt scenario.

– Madeleine hade redan några tackor och mark fanns, säger Carl Gustaf. Vi bestämde oss för att satsa på får och byggde för det. Vår nisch blev dilamm som såldes till guldkrogar. Det var hektiska år med bland annat betäckningar och märkningar under höstarna. Vallar skulle tas hand om, backar röjas till beten och skogen få sitt. Från januari till april varje år, då tackorna lammade, kunde vi aldrig lämna gården.

Under de första åren efter att Madeleine köpt Hornsund hände inte mycket invändigt. Det var småbarnsår, halvstökigt överallt och man bodde bara här under somrarna och andra ledigheter, berättar hon.

Det var först när Carl Gustaf och hon flyttade till gården permanent som de tog tag i mörka vävtapeter, linoleummattor och köksluckor i saloonstil. Fram växte ett elegant, modernt och inbjudande hem med vackra mattor, bekväma sittmöbler, antikviteter, ljuskronor och olikmönstrade textilier – ett lyckat gifte mellan Madeleines och Carl Gustafs respektive möbler och ärvda ting.

Väggar målades i milda färger, snickerier och dörrar blev grå och dörröppningar breddades. Nya badrum skapades, det ursprungliga lilla köket fick växa till en stor och luftig dröm. Och för tolv år sedan byggde paret till ett rymligt uterum i glas. Ett fantastiskt rum, speciellt tidig vår och sen höst, intygar båda.

– Inredning har alltid betytt mycket för mig, säger Carl Gustaf. Min mor var en stor estet och mitt barndomshem på Björksund mycket vackert. Före flytten till Hornsund arbetade jag med
ombyggnader och renoveringar i egen byggverksamhet. Fokus låg på att skapa vackra volymer, där färger hade stor betydelse. Bland annat samarbetade jag med antroposoferna i Järna rörande färgsättning.

Madeleine är också utrustad med estetisk fingertoppskänsla. Utbildad till inredningsarkitekt på Konstfack i Stockholm startade hon och några väninnor en inredningsfirma/butik i Stockholm med inriktning på gardiner och gardinuppsättningar.

– Jag tyckte aldrig om att sitta instängd på ett arkitektkontor utan ville ha ett friare liv, säger hon. Vår butik var först i stan med att ha roliga och mönstrade tyger. Numera struntar jag i trender. Men jag gillar klassisk stil. Gärna med en personlig och lite galen touche.

Hornsunds gård är en viktig samlingspunkt för hela familjen. När parets respektive barn och barnbarn kommer samtidigt fylls huset och flyglarna med 26 personer. Då är det liv i luckan, intygar Carl Gustaf. Och mycket liv ska Hornsund fyllas med även i framtiden. Det nuvarande lugnet är Madeleines och Carl Gustafs sätt att njuta sitt otium efter alla intensiva år.

– Det känns meningsfullt att arbeta med en gård, få den fin och därefter kunna lämna den vidare till nästa generation, säger Carl Gustaf. Det blir ett dynastiskt tänkande som under årens lopp har sporrat oss båda.

Läs också: 

Danskt arv på Hjuleberg

Titta in i skånegården som det tog 25 år att färdigställa

Slott & Herrgårdar

Den gamla fyrlängade skånegården var i princip i spillror. Under ett kvarts sekel har Lena och Henrik Hellberg skapat ett charmigt och välkomnande hem byggt på kunskap och gediget hantverkskunnande.
Prenumerera på Gods & Gårdar!
Ett kvarts sekel, det är 25 år. Så lång tid har det tagit för Lena och Henrik att få sin fyrlängade gård nästan klar. Det senaste projektet färdigställdes alldeles nyligen. Hur orkar man hålla fanan högt så länge? Var hämtar man drivkraften ifrån?

– Vad är det som driver människan att skapa konst? replikerar Lena. En inre lust till livet, tror jag. Och en vilja att skapa något vackert. De miljöer vi arbetar och skapar i är våra verk.

Det är en vacker vårdag på den skånska landsbygden en bit utanför Malmö. Här ute, med fält och ängar som breder ut sig mot havet, har vinden fritt spelrum. Paret Hellbergs gård ligger som en ö i det vida, vackra  landskapet.

De höga träden, häckarna och de sammansvetsade huskropparna skapar lä mot vinden, på den stenlagda innergården där lavendel och rosor bor är det helt lugnt.

Lena och hunden Bonnie är ensamma hemma. Henrik är i stan och monterar ett kök som han har tillverkat och Lena ritar på nya projekt. En vanlig vardag, med andra ord. Dagar som kretsar kring form, material, inredning och arkitektur. Och trähantverk, möbler och stilhistoria.

– Jag ritade interiörer redan som barn, säger Lena. Det blev så småningom Konstfack, jag gick på en linje för inredning och möbler. Och därefter lärde jag mig dekorativ målning. Under några år arbetade jag hos de två kända möbelformgivarna Lindau och Lindekrantz i Helsingborg.
– Henrik och jag träffades när vi var 20. När vi hade flyttat samman började han på Capellagården. Senare fortsatte han med olika vidareutbildningar inom trä och möbler. Henrik startade sitt eget snickeri och jag satte mig vid ritbordet.

I gårdens bostadslänga härskar ljus och stillhet. Atmosfären är vänlig, färgskalan grå till vit. Limfärg i taken, kalkade väggar och nya furugolv, vissa vitoljade, några kalkade. Takbjälkarna är de gamla som klätts av och lagats, i sällskapsrummen tittar man upp mot trätak med ursprunglig pärlspont framtagen.

Lågmäldheten går igen i möblerna, som representerar en blandning av äkta 1700-tal, stilkopior från tiden och nygjorda möbler i gammal stil. Och så stora mattor som bonar om. Det finns en enkelhet i det eleganta som gör rummen så välkomnande.
– Vi var väldigt modiga som köpte gården. Men läget nära havet var fint, prislappen billig och det fanns en verkstad i en av längorna som vi skulle kunna göra om till snickeri.

Parets snickeri i stan hade brunnit ner, att hyra nya lokaler var hutlöst dyrt. Vad göra? Jo, leta efter en gård på landet där de kunde både arbeta och bo. En dag hittade de den nergångna gården, eller ”moraset”, som Lena beskriver synen.
– Ett totalt vrak. Delvis brandskadat och med ett tak som ramlat in. Det var den första gården som flyttades ut på ängarna 1805 efter Rutger Mackleans skiftesreform. Från början var det ett litet hus, som med åren byggts till för att sluta som en fyrlängad gård. Det var gårdens verkstad som avgjorde. Där fanns ju utrymme för en ny verkstad. Vi slog till.

De fick oändligt mycket att göra. Första året gick det inte ens att bo där. Allt krut fick läggas på att få snickeriet färdigt först. Och så har det varit hela tiden; kunderna och jobbet först. Renovering av gårdens bostadslänga när tidsmässiga förutsättningar har funnits. Aldrig lediga, med andra ord.

– Det kräver att man har en workaholic- personlighet. Och det har vi båda. Däremot har vi inte haft några pretentioner på att komma i mål så snabbt som möjligt.

Precis som Lena och Henrik alltid strävar efter att behålla ett hus historiska stil och själ när de arbetar med olika uppdrag var det lika viktigt att göra detsamma på hemmaplan. Bostadslängans utseende och form angav tidsandan även om det interiöra ursprunget gömdes bakom gipsskivor och strukturtapeter och under parkettgolv.
– Vi försökte att inte ändra på planlösningen. Men verandan, där vi har vårt kontor, flyttade vi lite på. Allt gammalt material som inte gick att använda ersatte vi med nytt likadant. Det blir alltid vackrare om man håller sig till husets tidstypiska material. Eller som den viktiga principen inom byggnadsvård lyder: lika mot lika.

– Vår fascination för rätt stil och karaktär beror på att vi växte upp under 1970-talet, då så många gamla miljöer förvanskades och förstördes, säger Lena. Det var en förnekelse av vår egen byggnadskultur. Även om vinden har vänt saknas fortfarande kunskap om hur man ska ta vara på äldre miljöer. Det går nämligen att bevara ett hus gamla själ och utseende med modern komfort utan att det blir rörigt.

Det finns moderna miljöer som är vackra, tycker Lena, men själv föredrar hon äldre, oförvanskade byggnader. Det finns en hävd i det på ett annat vis. Hon älskar sitt hem och kan inte tänka sig att bo någon annanstans. Bara tanken gör henne sorgsen. Trött på hus och renoveringsprojekt?

– Inte ett smack, svarar hon. Det är lika roligt fortfarande. Alla utmaningar är spännande, vi får arbeta med det vi tycker allra bäst om. Bättre än så kan det inte vara!

Bjud på tiramisù och pannacotta

Redaktionstips

Bjud på två olika efterrätter som gästerna kan välja mellan. Lika goda båda två!
TIRAMISù
6 personer
2 stora ägg, separerade gulor och vitor
75 gram florsocker
1 tsk vaniljsocker
250 g mascarponeost
10 savoiardikex (italienska fingerkex)
1 dl starkt kallt espressokaffe
½ dl marsalavin
Kakao att pudra över strax före servering.
Gör så här:
1. Vispa äggulorna med sockret. Vispa ner osten med elvisp.
2. Vispa äggvitorna till hårt skum och vänd försiktigt ner dem i äggsmeten.
3. Dela kexen på hälften. Blanda kaffe och likör i en liten skål. Doppa kexbitarna snabbt på båda sidorna i kaffeblandningen. Ta fram 6 vackra glas och lägg 1–2 bitar av de blöta kexen i varje. Häll på lite av smeten över kexen. Doppa kex och lägg i glasen, fortsätt sedan att varva med smet och kex. Avsluta med smet.
4. Låt stå och dra till sig smakerna i kyl över natten. 5. Före servering: sikta över ett täckande lager av kakao.

PANNACOTTA
6 portioner
5 vaniljstänger
8 dl grädde
1 dl socker
1 gelatinblad
2 dl hallonsås
Gör så här:
1. Snitta vaniljstängerna och lägg ned dem och grädden i en kastrull, koka upp.
2. Kyl ned och ställ i kylen över natten.
3. Dagen efter: koka upp grädden igen och rör ned sockret.
4. Ta upp vaniljstängerna och skrapa ur de kvarvarande fröna ner i grädden.
5. Lägg gelatinbladet i kallt vatten och därefter ned i grädden. Rör om.
6. Häll upp pannacottan i vackra glas och ställ in i kylen i 4 timmar. 
Före servering: häll försiktigt på kall hallonsås.

Fler goda recept: 

Hjortgryta med pasta och svart tryffel
Festlig fasanfest i 1800-talsanda
Herrgårdsfruns vegoburgare