Gallerskål med fat från Rörstrand, daterad 1773. 18 375 kr, Bukowskis.

Gallerskål med fat från Rörstrand, daterad 1773. 18 375 kr, Bukowskis.

Fajanser från Rörstrand

Vi svenskar älskar våra fajanser. Dessa sköra, eleganta föremål tillverkade i lergods överdragen med vit glasyr för att likna porslin. De finaste fajanserna är sällsynta och priserna höga.

I Europa tog fajanstillverkningen fart när den franske kungen Ludvig XV med sin misslyckade utrikespolitik tvingades inse att statskassan sinade. Silverserviserna i Versailles smältes ner för att i någon mån råda bot på eländet och måste ersättas av andra. Det blev fajansserviser.
I den holländska staden Delft hade man sedan länge tillverkat fajansföremål i blått och vitt inspirerad av det kinesiska porslinet från Kanton. Metoden är uråldrig och var väl känd i det gamla Egypten. Den nådde vid slutet av 1100-talet Spanien och fajans blev den dominerande keramiska produkten i Europa från renässansen fram till 1770-talet.

Apotekskrus i fajans med målarsignatur G. Rörstrand, 1764. 4900 kr, Bukowskis.

Apotekskrus i fajans med målarsignatur G. Rörstrand, 1764. 4900 kr, Bukowskis.

I slutet av 1600-talet hade det kommit propåer till Sverige om att etablera en fajanstillverkning, de hade mötts av kalla handen. Men när Frankrike, den självklara europeiska trendsättaren under 1700-talet på de flesta områden, började tillverka fajans blev den intressant.
Till Sverige kom en initiativrik man från Tyskland, hans namn var Johann Wolff, och sina kunskaper hade han bland annat förvärvat i Danmark hos Den Kongelige Porcelainsfabrik i Köpenhamn. 1726 grundades Rörstrand, svensk fajans- och porslinsfabrik vid slottet Rörstrand i Stockholm. Grundare var Kommerskollegium och ledare för projektet blev Johann Wolff. Hans karriär blev kort, enbart två år. Johann var en genuin entreprenör och entusiast men knappast en man med förmåga att leda den nyetablerade fabriken.

Gallerskål med fat, Joseph Hannong, 1700-tal från Strassbourg. 7962 kr, Bukowskis.

Gallerskål med fat, Joseph Hannong, 1700-tal från Strassbourg. 7962 kr, Bukowskis.

Han efterträddes av Christoph Conrad Hunger och med de kunskaper denne man utlovade hoppades man kunna starta en porslinstillverkning. En förhoppning som aldrig infriades. Christoph hade experimenterat vid Meissenfabriken tillsammans med Johann Friedrich Böttiger med det tidiga europeiska porslinet. Han var ursprungligen guldsmed, arbetade en tid i Meissen och flyttade 1719 till Wiens porslinsfabrik och deltog i uppbyggandet av S:t Petersburgs kejserliga porslinsfabrik 1745. Han visste troligen mindre om porslinstillverkning än han utgav sig för att göra, men bidrog ändå till att sprida kunskaper om den hemliga Meissenprocessen. Hans specialitet var muffelmålad dekor och upphöjd förgyllning. Muffel är lågtyska och betyder hölja in, muffelfärger har pigment av metalloxider tillsatta med glasfluss och används för överglasyrsdekorering.
Trots att stora summor satsats i Rörstrand blev ekonomin kärv och det svävade ett mörkt moln vid horisonten, det mäktiga Ostindiska Kompaniet som importerade mänger av porslin från Asien. Förhoppningar fanns dock om att den inhemska produktionen skulle stärka den svenska ekonomin. Så blev det inte.
För Rörstrand var konkurrensen stark från Mariebergs-
fabriken på Kungsholmen i huvudstaden. Den hade etablerats 1758 av Johann Ehrenreich i avsikt att tillverka porslin men det blev en fajansproduktion, för något porslin lyckades man aldrig få till stånd. Johann hade en något märklig bakgrund för sitt uppdrag, han hade varit hovtandläkare hos Fredrik I och lyckats framställa tänder av porslin och ansåg sig därmed kapabel att driva en porslinsfabrik.

Tebord med bricka av fajans, Rörstrand 1765. 177625 kr, Bukowskis.

Tebord med bricka av fajans, Rörstrand 1765. 177625 kr, Bukowskis.

Möbeln i sin helhet.

Möbeln i sin helhet.

Däremot blev Marieberg framgångsrikt i sin tillverkning av eleganta fajansföremål, mycket tack vare Johann Buchwald som hade erfarenheter med sig i bagaget från Rörstrand och från flera tyska fajansfabriker. Rörstrand och Marieberg förde en osäker tillvaro, men trots detta tillverkades under den här tiden några av de mest utsökta fajanser. Det porösa lergodset med sin vita glasyr dekorerades med starkeldsfärger som blått, manganviolett, grönt och gult. Färger som målades på den obrända glasyren som var så porös att dekorationen inte kunde korrigeras, därefter brände man.
När muffelmåleriet kom gavs möjlighet till en rikare färgskala. En av de mer framstående personerna vid Rörstrandsfabriken var Erik Wahlberg. Andra kända namn är Christian Precht, Jean Eric Rehn och Anders Odel. Jean Eric Rehn utformade det så kallade rehnska mönstret och humlemönstret där blad av humle utgjorde dekoren.
Rörstrand konkurrerades efter några få år ut av Marieberg som knutit till sig större konstnärliga begåvningar. Företagets muffelmåleri hade starkare lyskraft och mer briljans, inspirationen kom från senbarocken och rokokon men hade förfinats.
Under 1740-talet tillverkades de svenska teborden med sina vackert dekorerade fajansbrickor, liksom kakelugnarna. Årtiondet efter etablerades den svenska fajansfabriken i Stralsund där man funnit en lämplig lera på den närliggande ön Hiddensee. Hit sökte sig också Johann Ehrenreich och andra från Mariebergsfabriken. Men efter en sprängolycka som kraftigt skadade fabriksbyggnaden tvingades man lägga ner. Det ekonomiska läget för såväl Rörstrand som Marieberg var prekärt och inte förrän Rörstrand övertogs av den drivkraftige Elias Magnus Ingman, adlad Nordenstolpe, omkring 1753 kunde man skymta ett ljus i mörkret.
Produktionen ökade tills mösspartiet tog makten 1764 och de frikostiga understöden upphörde. För Marieberg blev det etter värre trots att man infört modern utrustning och 1782 köptes företaget av Rörstrand. Fabrikerna drevs parallellt till 1788 då Marieberg lades ner. I slutet av 1700-talet försvann så gott som all fajanstillverkning i Sverige liksom i övriga Europa och flintporslinet med ursprung i England startade sitt segertåg. Flintporslinet var lika vackert men tåligare.
Fajansens tid var över, men kvar finns utsökta föremål, så bräckliga att man förundras över hur de kunnat överleva.

 

Kommentarer

Kommentera

Grand Antiques i Skeppsholmens sköna Eric Ericssonhall Foto Elisabeth Toll

Upplev Grand Antiques 2017 med oss på Gods & Gårdar!

Ett unikt erbjudande – nu bjuder vi in till en inspirerande dag med Gods & Gårdar på Grand Antiques! Lyssna till Sveriges främsta antikexperter, njut av en god lunch och se den exklusiva antikmässan i sällskap med Pontus Silfverstolpe. Den 9 november bjuder vi in till en dag full av kunskap, skönhetsupplevelser och inspiration. Boka […]

Nominerade till Årets förnyare: C/O Stockholm, magasinet Scandinavian Retro och Modernisten.com.

De kan vinna The Collector’s Award!

Nu är nomineringarna till årets antikpriser klara! Här är de nio samlare, antikhandlare och nydanare som har chansen att ta emot ett pris vid galakvällen på Antikmässan den 16 februari.

Så fick den gamla gården åter liv igen

På Skansen döljer det sig en riktigt unik 1700-tals pärla, Tottieska malmgården som har genomgått en omfattande restaurering sedan år 2012, hade i helgen speciellt öppet i samband med Skansens 125års firande under tisdagen. Det finns än mycket kvar att göra med möblering och dekoration, spännande blir det att se slutresultatet då de öppnar åter i 2018. Bland […]

Kungliga Borgen ligger på Ladulåsgärdet i Stockholm.

Kalasfint på Kungliga Borgen

I den Kungliga Borgen, KARL XIV Johans luftiga empirpaviljon på Gärdet i Stockholm, har fyra antikhandlare möblerat upp var sitt vardagsrum utifrån sina egna personliga inredningsfilosofier. Resultatet ser du i augustinumret av Gods & Gårdar.

SIGER1

Samlaren på Siger

De äldsta delarna av gotlandsgården Siger byggdes på 1700-talet. Här bor Joakim Hansson, finlandssvensk konsthistoriker och antikvarie, med en unik samling antikviteter, böcker - och kakelugnar.