Gamla teatern i Vadstena är rikt dekorerad med trompe l’œil och rymmer fantastiska kulisser.

Gamla teatern i Vadstena är rikt dekorerad med trompe l’œil och rymmer fantastiska kulisser.

Trompe l’œil

Av Heléne Almqvist
Konsten att lura ögat, trompe l’œil, har fascinerat i alla tider. Än i dag lockas vi av bländverken som på ett lekfullt sätt får oss att se saker – som snart visar sig vara illusioner.

Mosaikgolv med mönster av tappade papperslappar. En tavla som tycks hänga med baksidan utåt. En fluga på en krage.
Konstformen trompe l’œil kan uttryckas i oändliga former, gemensamt är att verken ska upplevas som det som avbildats. Syftet är att lura betraktaren, ju mer övertygande desto bättre!
– Det är en undersökande konstart och man prövar människans gränser. När det gäller äldre måleri ser vi motivet som verkligt fast vi vet att det är en målning. Trompe l’œil är mer anspråksfullt och vill uppfattas som verklighet, säger Britt Tunander, författare och antikexpert.

Målning av brevstycken, Samuel van Hoogstraten, 1627–1678. Trompe l’œil Stilleben, 1664. Dordrechts Museum.

Målning av Samuel van Hoogstraten, 1627–1678. Trompe l’œil Stilleben, 1664. Dordrechts Museum.

Begreppet trompe l’œil skapades år 1800 i samband med en utställning på Salongen i Paris, men konstformen kan spåras ända till antiken. Romaren Plinius berättar i sin Naturalis historia från första århundradet efter Kristus om konstnären Zeuxis och dennes konkurrent, Parrhasios. Den förre målade druvor så verklighetstroget att fåglarna pickade på dem. Han bjöds hem till Parrhasios för att beskåda dennes senaste målning vilken syntes dold av ett draperi. När Zeuxis försökte dra undan förhänget fick han erkänna sig lurad: Det var själva målningen!
Som all konst vilar trompe l’œil på betraktarens medverkan och det finns en lockelse hos människan att bli lurad och överraskad, menar Britt Tunander.

Detalj av bordsskiva i konststen, scagliola, dekorerad med spelkort, 1700-tal. Finns på engelska godset Saltram, Devon.

Detalj av bordsskiva i konststen dekorerad med spelkort, 1700-tal. Finns på godset Saltram, Devon.

– Varför är en djup psykologisk gåta, men det kittlar oss på något vis. Det gamla uttrycket att ”människan vill bedragas”, det ligger mycket i det.
I många romerska hus målades väggarna med landskaps- och trädgårdsmotiv för att skapa liv och rymd. Det var dock först under renässansen, då konsten fick en friare ställning från religionen, som trompe-l’œil befäste sin ställning.
– Man fortsatte att använda dödskallar och religiösa motiv av olika slag men inte lika stelt som tidigare, och de skulle framställas som verkliga.

Paneler från altarskåpet i Sint Baaf, Gent, målat av Hubert och Jan van Eyck, 1420–1432.

Paneler från altarskåpet i Sint Baaf, Gent, målat av Hubert och Jan van Eyck, 1420–1432.

Bröderna Hubert och Jan van Eycks nyskapande altarskåp i Gent från 1420-talet var ett av de första tecknen på den kommande guldåldern, då konstformen blev allt mer uppfinningsrik. Samtidigt skärptes reglerna för trompe l’œil, med krav på rätt perspektiv, enhetlig ljussättning och realistiska mått. Allt för att det verkligen skulle uppstå en illusion.
– En tavla som var tänkt att hänga på en vägg fick inte se ut som en tavla, utan kanske som en hylla eller en nisch, säger Britt Tunander.

Nymphenburg tillverkar  fortfarande brickan och  kaffekoppen med dekor  i faux-bois, falskt trä,  från 1760–1790.

Nymphenburg tillverkar fortfarande kaffekoppen med dekor i faux-bois, falskt trä, från 1760–1790.

Inga penseldrag fick synas och signaturer var uteslutet. Men genom att sätta sitt namn på ett kuvert eller liknande, som infogades i målningen, slapp konstnären vara anonym.
Trompe l’œil nådde sin höjdpunkt under 1600- och 1700-talen med mästare som Hans Holbein, Samuel van Hoogstraten (elev till Rembrandt) och Cornelis Gijsbrechts.
Sommaren 1651, 24 år gammal, lyckades nederländaren van Hoogstraten lura tysk-romerske kejsaren Ferdinand III med en trompe l’œil, något som gjorde kejsaren förtjust – och han behöll målningen.

Golvmosaik med Hefaistions signatur från Attalos II:s palats i Pergamon. Cirka 150 före Kristus, Pergamonmuseet, Berlin.

Golvmosaik med Hefaistions signatur från Attalos II:s palats i Pergamon, ca 150 före Kristus, Pergamonmuseet, Berlin.

Gijsbrechts, bördig från Belgien, var från 1668–1672 dansk hovmålare. Han var även verksam i Stockholm och på Riddarhuset finns en brevvägg på drygt 2 meter, en gåva till greven och överståthållaren Clas Rålamb, år 1673. Gijsbrechts drog hela tiden konsten ett stycke längre och slopade snart bakgrunden för att bara måla föremålen, utskurna i sina ”verkliga” konturer. Förvirringen var total!
– Gijsbrechts är mest avancerad. Det är min favorit, eftersom han var så oerhört hängiven sin konst, säger Britt Tunander.

Jan Baptist Weenix­­,  Död rapphöna hängandes från en spik, 1650–1652,  Mauritshuis museum, Haag.

Jan Baptist Weenix­­, Rapphöna hängandes från en spik, 1650–1652, Mauritshuis museum, Haag.

Mästarnas vistelse i Sverige bidrog till att sprida konstformen, och under 1700-talet  ägnade sig mängder av svenska konstnärer åt trompe l’oeil, spår finns på många slott och herrgårdar.
Eftersom konstnären är ute efter synvillan är det enklast att luras med förväntade saker, som bokhyllor och skåp. Eldskärmar blev populärt på 1700-talet, målade som en brasa med staplad ved – eller som ett bord efter en festmåltid på väg in i elden!
Under samma tid blev det modernt med träimitationer på porslin och flera fabriker tillverkade serviser med ådrad dekor. Men det blev också början på slutet för konstformens glansperiod.
– Det började bli mer depraverat och ut-
studerat, lite för skämtsamt, säger Britt Tunander.
I och med uppfinningen av fotografiet på 1840-talet var storhetstiden definitivt över. Inom scenografin har trompe l’œil dock spelat en fortsatt viktig roll, och på museer runtom i världen fortsätter konsten att locka besökare. Den 2 februari öppnar en utställning på Musée des Arts Décoratifs i Paris, med sällan eller aldrig tidigare visade verk.
Trompe l’œil har även en rent estetisk funktion. I Britt Tunanders barndomshem i skånska Bromölla fanns ett blindfönster, realistiskt målat med vackra spetsgardiner.
– Människan har en väldigt stark känsla för att saker ska vara symmetriska. Fönstret var en vacker och rolig detalj och man målade al fresco, direkt på den halvvåta cementen, för att det inte skulle regna bort!

Fotnot: Läs mer om trompe l’œil i boken Bländverk (Carlsson Bokförlag) av Britt Tunander.

Kommentarer

Kommentera

Etiketter: 1700-tal, 1600-tal, Konst, Barock
Grand Antiques i Skeppsholmens sköna Eric Ericssonhall Foto Elisabeth Toll

Upplev Grand Antiques 2017 med oss på Gods & Gårdar!

Ett unikt erbjudande – nu bjuder vi in till en inspirerande dag med Gods & Gårdar på Grand Antiques! Lyssna till Sveriges främsta antikexperter, njut av en god lunch och se den exklusiva antikmässan i sällskap med Pontus Silfverstolpe. Den 9 november bjuder vi in till en dag full av kunskap, skönhetsupplevelser och inspiration. Boka […]

Nominerade till Årets förnyare: C/O Stockholm, magasinet Scandinavian Retro och Modernisten.com.

De kan vinna The Collector’s Award!

Nu är nomineringarna till årets antikpriser klara! Här är de nio samlare, antikhandlare och nydanare som har chansen att ta emot ett pris vid galakvällen på Antikmässan den 16 februari.

Så fick den gamla gården åter liv igen

På Skansen döljer det sig en riktigt unik 1700-tals pärla, Tottieska malmgården som har genomgått en omfattande restaurering sedan år 2012, hade i helgen speciellt öppet i samband med Skansens 125års firande under tisdagen. Det finns än mycket kvar att göra med möblering och dekoration, spännande blir det att se slutresultatet då de öppnar åter i 2018. Bland […]

Kungliga Borgen ligger på Ladulåsgärdet i Stockholm.

Kalasfint på Kungliga Borgen

I den Kungliga Borgen, KARL XIV Johans luftiga empirpaviljon på Gärdet i Stockholm, har fyra antikhandlare möblerat upp var sitt vardagsrum utifrån sina egna personliga inredningsfilosofier. Resultatet ser du i augustinumret av Gods & Gårdar.

SIGER1

Samlaren på Siger

De äldsta delarna av gotlandsgården Siger byggdes på 1700-talet. Här bor Joakim Hansson, finlandssvensk konsthistoriker och antikvarie, med en unik samling antikviteter, böcker - och kakelugnar.