tors

Det frodas

Jag har jobbat mycket med mäkleriet senaste veckan och timmarna i landet och trädgården har blivit lite färre än vanligt. Idag tog jag mig ett varv för att inspektera och när solen kom fram så slog pionerna ut!!

tors2

tors1

Helt underbart! De är sagolika! Krispigt vita böljar de ut sig som kjolen i en brudklänning med en svag gul sol i mitten. De är liksom maffigare än rosor. Helt olika. Blomningen och skönheten är kort så man får passa på att gå förbi den och njuta medan de varar. Den uppmärksamme minns att jag hade med pioner i bloggen i vintras i mina dagdrömmar – nu är de här på riktigt!

Försök att stanna till då och då. Gärna i naturen. Se dig omkring. Om du stannar och är helt stilla en stilla en stund upptäcker du nya saker. Kanske en fjäril? En fågel du inte känner igen. Lyssna. Är det tranorna som sjunger under sin resa? Är det bonden som börjat plöja första skörden av årets hö?

Jag har börjat röra mig mer sakta. Skynda långsamt. Om jag går sakta på morgonen i trädgården hinner jag upptäcka andparet som vilar på bryggan i dammen. Jag hinner se tre rådjur ute på den svarta mull-jorden. Jag hinner uppfatta tofsvipans härliga läte när den flyger dansande i serpentiner över åkern. Jag hinner glädjas åt att bin flyger in i vårt växthus och hjälper mig pollinera tomaterna när de kysser de gula blommorna som skall skapa de röda frukterna. Jag hinner uppfatta att smultronplantorna jag frösådde förra året och planterade nedan syrenbersån blommar och kommer att ge små söta bär. Jag hinner se att linden var ovanligt sen att sätta löv i år. Det senaste på 40 år minsann har en granne berättat. Som jägare är jag van att låta ögonen svepa över min omgivning nogsamt och lugnt. Jag ser mer än andra. Hinner uppfatta saker andra inte ser. En räv. En till. Ett gäng dovhjortar. Längs vår väg när vi åker från Stockholm.

När jag tar det mer lugnt hinner jag se grönskan i grönkålen i landet. Hur den växer och utvecklar sig till ett sinnrikt stånd. Jag upplever dess skönhet och känner hur den smakar i en redd soppa ända in i november och hur jag stuvar den till julskinkan i december. Ser hur bladnerverna liknar kranskärlen kring ett hjärta.

tors3

tors5

Här växer även vitkålen. Rotsellerin. Bleksellerin. Rödbetorna och kronärtskockorna.

tors4

Zucchinin får stå i kanten av landet, tålig sprider den ut sina tentakler över den svarta jorden och blommorna stretar sig stolt upp mot himlen. Förra året körde Micke förbi raden av dessa plantor och körde för nära med gräsklipparen som fick tag i den svarta täck-duken och vips så var hela squash-skörden intet. I år göre han sig icke besväret att köra innanför staketet…. Kära du. Älskling. Kör försiktigt.

Kommentarer

Kommentera

Etiketter: