Mina fina cypresser

Cypresserna vann

Cypresserna vann och fick stå kvar – men det hängde på håret! Jag var väldigt peppad att ta ner dem eftersom i stort sätt alla som gett sin åsikt i ärendet enväldigt tyckt att de ska bort (med undantag av en eller två som tvekat lite). Alla som befann sig på prästgården idag, inklusive min far, uppmuntrade mig och modet steg. Men just som lyftkranen görs redo att ta ner cypresserna så ringer en vän på mobilen och säger mycket bestämt att ”du får absolut inte ta ner dem! De är fantastiska och unika och påminner mig om Toscana”.  Det räckte för att få mig att känna viss tvekan och jag tog snabbt beslutet att avvakta till hösten.

Och jag är nöjd med mitt beslut. Jag tror det skulle ha känts väldigt naket att ta alla fyra träden på en och samma gång. Nu kan jag fortsätta att känna mig lite hemlig bakom två enorma cypresser ett tag till. Pust!

Innan almen dog var dessa två träd så fina. Almens täta grenar hängde ner och det var som att gå genom en port upp till huset.

Innan almen dog var dessa två träd så fina. Almens täta grenar hängde ner och det var som att gå genom en port upp till huset.

Här är den döda almen nere. Daniel Asplund står bredvid och håller i knapparna medan lyftkranen tillsynes sköter jobbet helt själv.

Här är den döda almen nere. Daniel Asplund står bredvid och håller i knapparna medan lyftkranen tillsynes sköter jobbet helt själv.

Bit för bit plockades träden ner och det såg väldigt enkelt och lätt ut.

Bit för bit plockades träden ner och det såg väldigt enkelt och lätt ut.

Allt flöt på bra, förutom ett litet uppehåll med att trassla ur en gren som vuxit fast i elledningen. Man tager vad man haver sa grabbarna och ställde sig i min vingliga skottkärra.

Allt flöt på bra, förutom ett litet uppehåll med att trassla ur en gren som vuxit fast i den gamla elledningen. Man tager vad man haver sa grabbarna och ställde sig i min vingliga skottkärra.

På kort tid var bägge träden ner och det var dags för cypresserna. Konstigt nog kändes det inte ett dugg konstigt utan de stora lövträden, nästan som om de aldrig funnits.

På kort tid var bägge träden ner och det var dags för cypresserna. Konstigt nog kändes det inte ett dugg konstigt utan de stora lövträden, nästan som om de aldrig funnits.

Jag tror skillnaden utan dessa två giganter skulle bli avsevärt större, och kanske skulle det bli en härlig skillnad. Nu har jag fram till hösten att fundera över hur jag ska göra, och det känns bra.

Jag tror skillnaden utan dessa två giganter skulle bli avsevärt större, och kanske skulle det bli en härlig skillnad. Nu har jag fram till hösten att fundera över hur jag ska göra, och det känns bra.

 

Kommentarer

Kommentera