Nyfödd

Valplycka på prästgården

I går satte Tosies valpning igång och jag fick äntligen vara med om hela den fantastiska processen. Ni som har följt mig från början vet att Tosie fick sin första kull förra året. Den kom fyra dagar tidigt och då råkade jag befinna mig på ett jobb i Tyskland.  Allt gick bra men det var väldigt snopet för mig att inte kunna vara med.

Den här veckan har jag därför knappt lämna Tosie ur sikte, så pass att jag till och med sovit i samma rum som henne (inte lätt då hon snarkar) för nu skulle jag vara med!

Sista veckan har känts som en evighetsväntan, kanske framförallt för Tosie, som knappt ville gå utanför trappan. Sista dagarna flämtade hon hela tiden och visste inte riktigt om hon skulle sitta, stå eller ligga. Stackars Tosie, som mamma känner jag igen känslan.

Sista veckan har känts som en evighetsväntan, kanske framförallt för Tosie, som knappt ville gå utanför trappan. Sista dagarna flämtade hon hela tiden och visste inte riktigt om hon skulle sitta, stå eller ligga. Stackars Tosie, som mamma känner jag igen känslan.

Äntligen satte värkarna igång och efter en hel del väntande kom den första valpen. En svart liten tik med vita tassar, vit mage och vit nos. Lovisa väntar tåligt på att nästa valp ska komma, men det dröjde ett bra tag.

På eftermiddagen i går satte värkarna igång  ordentligt och efter en hel del väntande kom den första valpen. En svart liten tik med vita tassar, vit mage och vit nos. Lovisa väntar tåligt på att nästa valp ska komma, men det dröjde ett bra tag.

Efter nästan två timmar väntan kom nummer två, en krullig tik med lite vita tecken, och sen kom de andra syskonen betydligt snabbare. Tosie skötte nästan allt själv. Jag hjälpte till att ta bort fosterhinner (det är en kladdig historia) och att hålla rent i bädden. Duktiga Tosie!

Efter nästan två timmars väntan kom nummer två, en krullig tik med lite vita tecken, och sen kom de andra syskonen betydligt snabbare. Tosie skötte nästan allt själv. Jag hjälpte till att ta bort fosterhinner (det är en kladdig historia) och att hålla rent i bädden. Någon gång runt  klockan elva på kvällen kom den åttonde och sista valpen. Duktiga Tosie!

Lugn morgon efter lugn natt, i alla fall för Tosie. Jag sov kvar i samma rum som henne, för jag kunde inte vara helt säker på att det inte skulle komma fler valpar. Det blev en orolig sömn för mig, för det små sötnosarna gnyr som om de vore i sjönöd när de för stunden inte hittar en tutte. I natt flyttar jag upp till mig!

Lugn morgon efter lugn natt, i alla fall för Tosie. Jag kunde inte vara helt säker på att det inte skulle komma fler valpar, så jag sov kvar i samma rum. Det blev en orolig natt för mig, för det små sötnosarna gnyr som om de vore i sjönöd när de för stunden inte hittar en tutte. I natt flyttar jag upp till mitt rum!

Små men väldigt målmedvetna! Oj vilket snuttande!

Små men väldigt målmedvetna! Oj vilket snuttande!

Adrian är lycklig med en sovande valp i famnen. Så liten!

Adrian är lycklig med en sovande valp i famnen. Så liten!

 

Alla har fått sin mor Tosies svarta färg (dock med vita tecken), men de flesta är ordentligt lockiga efter sin far Eros som är en Lagotto. Alltså inte små Labradoodlar denna gång, utan små Labragottisar. Undrar om jag är nästan först med det??

Alla har fått sin mor Tosies svarta färg (dock med vita tecken), men de flesta är ordentligt lockiga efter sin far Eros som är en Lagotto. Alltså inte små Labradoodlar denna gång, utan små Labragottisar. Undrar om jag är nästan först med den korsningen??

Liten tar en paus mellan allt snuttande. Sötnos!

Liten tar en paus mellan allt snuttande. Vilken valplycka!

 

Kommentarer

Kommentera

Etiketter: Valpar, Labragotto, Valpning