En bit upp på klevkanten ligger den turkiska paviljongen. Den ritades av Fritz von Dardel, svärson till Nils August Silfverschiöld som köpte Råbäck 1831. Ställer man sig på vägen, med ryggen mot paviljongen, har man en fantastisk vy över Råbäcks corps-de-logi. Det vackra slottet i herrgårdsgult med vita spröjsade fönster ligger fint mellan blodbokar och entrén är översållad av vildvin.
Under hela 1900-talet var det släkten Klingspor som ägde Råbäck, men 2006 köptes gården av Erik och Anette Hemberg. Här bor de med sina tre barn, William, Adam och Philip. Anette föder upp dressyrhästar på gården, men är också engagerad i trädgården.
Framför huvudbyggnaden delar sig grusgången runt en stor blomsterrundel med en fontän och vattenspegel i. I rundeln trängs massvis av pingstliljor. Funkior och iris är på väg upp.
– Rabatten runt fontänen förändras med säsongen, berättar hon. Det var trädgårdsarkitekterna Simon Irvine och John Tizzard som skapade den när den förra ägaren skulle ha bröllop för sin dotter.

I början av 1800-talet anlades parken i engelsk stil. Idén var att försköna naturen med slingrande gångar, träd planterade i klungor och utplacerade blickfång och sittplatser som den turkiska paviljongen. Familjen har anpassat den och miljön kring huvudbyggnaden till att fungera för en modern barnfamiljs behov.
Grusgångarna flyttades och de som inte användes togs bort. Belysning sattes upp av både praktiska och estetiska skäl. Nu ser Anette vägen när hon går till stallet om kvällarna och de stiliga blodbokarnas vackra trädkronor framhävs liksom de stora snår av syrener och schersmin som blommar om våren.
På båda sidor av entrén har nya uteplatser anlagts. Här finns rosor ackompanjerade av nävor, allium, bolltistlar, fjärilsbuskar och liljor. Allt inramat av buxbomshäckar. Husets gavlar har klätts med rosor. Anette har själv designat de bågformade spaljéerna som tar upp formen från husets fönsterkupor.
– Jag gillar att skapa och hitta på nya saker, säger hon. Jag älskar också rosor och blommor som doftar. Mitt växtkunnande byggs hela tiden på. Fast det är nog mest form och färg som jag tänker på, inte de enskilda växterna. Något jag vill ha mer av är pioner. De är så vackra.
Det här är första gången som familjen slagit ner bopålarna ordentligt. De har tidigare bott i Spanien, Stockholm och senast på en konferensgård utanför Ljungskile. När de sökte efter ett stor t ställe där hästarna skulle få plats fick de veta att Råbäck var till salu. Men det var inte bara ett hus utan närmare 100 byggnader av olika slag som följde med i köpet. Det var i mesta laget och Anette tvekade, men Erik, som arbetar med fastigheter, såg möjligheterna. Han hade dessutom åkt över Kinnekulle och känt bergets dragningskraft.
– Jag minns hur jag passerade kyrkan vid Medelplana och hänfördes av lummigheten
och stenmurarna, säger Erik. Jag tänkte ”så här vill man ju bo”.
Idag kan de inte tänka sig att bo någon annanstans.
– Det är så lugnt och tyst, rena rekreationsområdet. När jag svänger av vägen i Källby och åker upp på kullen njuter jag av alla fantastiska hus, det är som att färdas bakåt i tiden, säger han.

På gården finns ett växthus från 1700-talet. Här inne trivs familjen och de dukar ofta upp med allehanda godsaker. Utanför håller de nya rosenrabatterna på att växa till sig, kantade av lavendel och vita nävor. Allt omgärdat av spaljéer, som så småningom kommer att döljas av klematis och murgröna.
– Vi hoppas att det ska hålla hjortarna på avstånd, säger Anette.
Till parkens historiska skatter räknas den tusenåriga eken och den så kallade Apostlagrottan. Den senare har fått sitt namn efter en stor alm med 12 stammar. När stubbarna togs bort ersattes de av sittplatser av sten.
– Pojkarna tycker det är roligt att leka här, avslöjar Anette.
Råbäck har ett imponerande bestånd av gamla ekar och en av de äldsta har under många år gått under benämningen ”den tusenåriga eken”, även om ingen har fastställt dess ålder. Den brukar uppskattas av de skolklasser som besöker parken. Idag kommer också många hästintresserade till Råbäck.
– Jag har hållit på med hästar hela livet, säger Anette. Vi har tjugo stycken. Pernilla Olsson, som är b-tränare i dressyr, bor i en av flyglarna på gården och tar emot elever. Hästarna hjälper också till att hålla markerna öppna.
På husets baksida syns spår av den engelska parken, även om det var mer lummigt förr. Då var dammen rund och inte rektangulär som idag. Men den lilla träbron finns kvar.
– Inom några år ska vi återställa dammen och anlägga en hästhage här, säger Anette. Den gamla fruktlunden har förvandlats till den speciella hage där stona fölar. Här springer nu ett sto med sitt veckogamla föl bland de blommande träden.
– När det är dags för fölning brukar jag sova i bilen utanför hagen för att se till att allt går rätt till, berättar Anette.
Trädgårdsmästarvillan intill, med odlingsbäddar och växthus, finns också kvar. Ett av växthusen har renoverats och där vill Anette gärna odla, men just nu har hon svårt att få tiden att räcka till. Det är flera hästar som ska ridas varje dag och trädgården och huset kräver sitt.
– Visst är det mycket att ta hand om, men det är så skönt att ha naturen omkring sig, säger Anette. Det här den perfekta platsen för vår familj.

Råbäck är omgärdat av grönska. Rundeln framför mangårdsbyggnaden designades om inför ett bröllop i slutet av 1990-talet.

Råbäck anno 1870. Originalmålningen utfördes av Fritz Dardel, svärson till en av de tidigare ägarna.

Erik och Anette Hemberg med valpen Naomi.

Anette bjuder på rabarberpaj i det gamla orangeriet.

Anette leder ett sto med föl till hagen. "Det är fantastiskt att ha så fina ridvägar" säger hon.

Väggmålningarna i hallen på andra våningen är gjorda av Adolf Fredrik Lindegren 1881.

Hallen på nedre plan med sin imponerande trompe l'oeil-målning är nyrenoverad.

I sju år har familjen Hemberg bott på Råbäck. De har anpassat miljön så att den passar en modern barnfamilj. Grusgångarna har lagts om och fått belysning, till exempel.

Den turkiska paviljongen ritades av Fritz von Dardel, som var vän med Karl XV.

Hundvalpen Naomi utforskar ägorna. Naturreservatet som omger Råbäck är 160 hektar och hyser ett av Europas tätaste och finaste bestånd av gammelekar.

Växthuset fanns här redan på 1700-talet.

Familjen har ett stort intresse för trädgård, färg och form och parken förändras med årstiderna. Efter pärlhyacinter kommer pingstliljor i rundeln.

Apricot beauty heter de vackra rosa tulpanerna i rabatten.

I parken finns alla lövträd representerade, här en magnifik blodbok.

Entren ramas in av vildvin som lyser rött på hösten. De bågformade spaljéerna har Anette själv designat.

Under den blommande magnolian står ett klassiskt trädgårdsmöblemang i vitmålat trä.

Väldoftande kungslilja.

Vilket är ert drömobjekt?
– Jag drömmer om mustiga 1600-talsstilleben, Ragnar Sandbergs (1902–1972) måleri och konstverk av Maria Friberg (f1966), säger Sofia. Ett stort matsalsbord i marmor är också en dröm.
– Vilken svår fråga, säger Pontus. Det finns så otroligt mycket jag skulle vilja ha men en ny matta, gärna en lagom sliten Heriz-matta i vacka färger som matchar en modern inredning. När det kommer till konst finns det mycket jag skulle vilja ha. Gärna ett stilleben av den neapolitanske 1600-talskonstnären Giovan Battista Recco (1615–1660). Hans specialitet var stilleben med fiskar och skaldjur, ja allt härligt som havet har att erbjuda.

Vad ger er inspiration?
– Sedan tjugoårsåldern är jag italofil och det verkar vara beständigt, säger Sofia. För att få lite ny inspiration skulle jag helst vilja sätta mig i bilen och köra ner mot den italienska klacken i söder och La Puglia. Där vill jag besöka alla små städer längs kusten och sedan fortsätta in i Basilicata.
– Resor! Det finns ingenting som är så väl investerade pengar och tid som att resa, menar Pontus. Resor bjuder alltid på spännande och inspirerande möten med människor och kultur i alla dess former
– Jag följer förstås gärna med Sofia till Italien som är ett favoritresmål, vi har båda bott och arbetet i landet och känner det ganska väl. Annars står Bombay i Indien och New York i USA högt på önskelistan just för den energi som städerna utsöndrar. Båda städerna är dynamiska smältdeglar av så många olika kulturer. Fast en härlig skiddag vore inte dumt. Som trebarnsförälder kan det vara lyx att få tid att åka skidor en hel dag och låta tankarna sväva fritt.

På Bukowskis moderna vårauktion i april säljs Anna Petrus vas Janus-huvud, värdering 3 000–4 000 kr.

Budet för Maria Fribergs verk Almost there, 3 landade på 90 000 kr på vårens Contemporary 2012, Bukowskis.

Tuschteckning av Carl August Ehrensvärd gick för 3 800 kr hos Bukowskis.

En italiensk olja från sent 1600-tal gick för 16 500 kr på Bukowskis nätauktion.

Ragnar Sandbergs Lilla Bommen från 1936 gick för rekordsumman 4 040 000 kr på Moderna, Stockholms Auktionsverk.

En italiensk olja från sent 1600-tal gick för 16 500 kr på Bukowskis nätauktion.

Onsdag 18 september
Från flygplatsen beger vi oss med buss mot Torino. Vi stannar på en vägkrog för lunch på egen hand och fortsätter sedan till La Villa della
Regina, Drottningvillan. Efter
besöket åker vi till hotellet. När
vi installerat oss möts vi för välkomstdrink och gemensam middag.

Torsdag 19 september
Efter frukost möts vi för en stadsvandring i Torino och ett besök på Palazzo Reale, det kungliga slottet. Efter guidningen gör vi en paus för tid på egen hand och möts igen för att se Palazzo Madama. Kvällen är till eget förfogande.

Fredag 20 september
Med bagaget i bussen åker vi till det kungliga slottet i Venaria Reale.
Efter en gemensam lunch beger vi oss mot Lago Maggiore. Vi stannar på vägen för ett besök i Castello di Masino. Vi fortsätter till hotell Splendid i Baveno, där gemensam middag väntar på kvällen.

Lördag 21 september
Vi åker privat båt från hotellets brygga till Isola Madre och familjen Borromeos privata residens. Båten tar oss sedan vidare till Isola dei Pescatori där vi får tid att flanera och äta lunch på egen hand. Eftermiddagen ägnar vi åt palatset och den magnifika barockträdgården på Isola Bella. På kvällen äter vi middag på en liten osteria en bit upp i bergen.

Söndag 22 september
Avresa efter frukost mot flygplatsen. På vägen besöker vi Orta San Giulio. Vi åker med ett litet tåg den sista slingrande vägen ner till torget och sjön där vi tar båt till ön. Efter besöket återvänder vi till fastlandet. Här finns tid att på egen hand strosa runt innan vi fortsätter till flygplatsen med paus i Sesto Calende för en avslutande måltid.

Lars Sjöberg har genom åren lett flera av Gods & Gårdars läsarresor. Han är fil.lic i konstvetenskap och tidigare intendent på Nationalmuseum. Lars har särskilt intresserat sig för 1600- och 1700- talens byggnadskonst. Lars är ett energiknippe med bred kunskap om svensk och italiensk arkitektur.

Gunilla Hvid Fontana, bosatt i Italien sedan 1970-talet, är vår lokalciceron. Gunillas erfarenheter och kunskaper spänner vida över landets seder och bruk, dess vackra världskända trädgårdar, historia och arkitektur.

Barockträdgården på Isola Bella.

Palazzo Madamas praktfulla arkitekturkonst från 1400-talet och framåt.

Hänförande grönska!

Som tur är har familjen en snudd på unik hyresvärd. De kunde bestämma precis vad de behövde för renoveringen utan att oroa sig för kostnaden. En målerifirma som specialiserat sig på slott och gods tog över och familjen kunde planera hur huset insida skulle renoveras.
– Vi har en fantastisk hyresvärd. Vi har kunnat välja precis vad vi ville och Claes har ställt upp utan att ställa några frågor. Har vi problem med något i huset är det bara att lyfta på luren så får vi hjälp med en gång, berättar Cathrine.
Hyreskontraktet är enkelt och det står inte mycket mer än vad de har i kallhyra. Huset värms med bergvärme, oljepanna och eldstäder inomhus och familjen står själva för uppvärmningskostnaden.
– När det är riktigt kallt eldar vi väldigt mycket men jag tycker bara att det är mysigt, säger Cathrine.
De är mycket nöjda med huset och det låter konstigt när man säger det men huset verkar trivas med dem. Golvtiljorna är målade i ljusgrått och rummen i milda pasteller – gult, grågrönt, rosa och oliv. Inredningen är en trivsam mix av antikt och nytt, loppis och auktionsfynd, ommålat och nytänkt.
I dag har det gått två år sedan den där morgonen när Mikael fick sitt infall. Nu har familjen sitt vardagsliv här med den spralliga rottweilern Webster och Kajsa Kavat, Sörmlands keligaste katt.
Mikael har nära till jobbet i Strängnäs och Cathrine, som reser mycket i jobbet, har sin bas i kontoret i husets torn. Här kan hon se ut över de böljande åkrarna och spana efter vildsvinen som huserar i skogarna.
De ångrar sig absolut inte.
– Jag känner att jag är färdig med staden. Det är så här jag vill bo, säger Cathrine.

1. Om möjligt, ta referens från tidigare hyresgäst.
2. Gör upp om vilka förändringar du får göra och hur de ska ersättas.
3. Ha en affärsmässig kontakt och skriv kontrakt även om du hyr av vänner. Gården kan byta ägare, gå i arv, och då kan muntliga uppgörelser ifrågasättas.
4. Gör en kalkyl över intäkter och kostnader. Vad tillkommer utöver hyran, t ex sophämtning och hushållsel? Ökar era bilkostnader?
5. Allting bygger på avtal. Om du avtalar saker som hyresgäst så gör det skriftligt. En hyresgäst får inte göra ombyggnationer utan att det är överenskommet.
6. Avtala om att hyresvärden sköter snöskottning till exempel så du kommer ut med bilen.
7. Om det finns renoveringsbehov eller om du vill göra andra förändringar, kom överens med värden innan du flyttar in.
8. Undersök hyresnivåerna i området.

Våra experter: Kristina Glantz Nilsson, chef affärsrådgivning LRF Konsult & Katarina Wiklund, chefsjurist LRF Konsult.

Kopparkärlen glänser i köket som andas lantlig och exklusiv romantik.

Huset målades om enligt familjens önskemål.

Bostaden består av tolv rum och det finns gott om plats för umgänge.

Gården ligger i grönaste Sörmland, men samtidigt bara en timme från Stockholm.

I trädgården kan familjen odla egna grönsaker.

Mikael, Cathrine och barnen Sebastian, Emilia och Ofelia trivs på Salby.

Mikael ser många fördelar med att hyra.

Låt oss blicka tillbaka på året som har passerat. Nya prisrekord har smattrat i USA och Asien, men även de europeiska auktionshusen rapporterar toppförsäljningar. Någon ekonomisk kris i auktionsbranschen märks inte, men såväl gallerister som antikhandlare har det tuffare i dag. Samtidskonsten seglar in på auktionsarenorna så fort färgen har torkat med momskrav enbart på kommissionsavgiften. Detta kan knäcka den traditionella konstbranschen med höga butikshyror och skatteplikt på det totala försäljningsbeloppet. Kommer 2013 fortsättningsvis att vara auktionshusens år eller kommer vi att se nya spännande grepp i konst- och antikhandeln som lockar tillbaka publiken? Vi hoppas det, båda aktörerna behövs för ett dynamiskt klimat. Många antikhandlare är skickliga jägare med kunskap och tålamod att finna proveniens som har fallit i glömska. Utan dessa flitiga handlare skulle auktionshusens utbud vara betydligt magrare.

Trots att 2012 har präglats av konjunkturnedgång sprakar och glittrar det mer än någonsin i antikvärlden. I oroliga tider tycks intresset för lyx och flärd bara öka.
I modevärlden skymtar en hel del klassisk och orientalisk ornamentik hämtad från historiskt konsthantverk. Antika dekorelement dyker upp som motiv på textilier och accessoarer. Kinesiskt konsthantverk är fortfarande glödhett och på i stort sett varje svensk kvalitetsauktion tronar numera någon praktpjäs från Fjärran Östern. I denna vurm för det exklusiva och exotiska kan vi se hur väst möter öst. Det är vackert och det är spännande.

3 tydliga trender

Orientalism i 2000-talet
För någon månad sedan kom Diane Dorrans Saeks senaste bok Ann Getty Interior Style (Rizzoli).

Flärdfullt med fåglar
Svensk och exotisk. Uppsats-skålen i majolika från Gustavsberg klubbades för 4 200 kr hos Dalarnas Auktionsbyrå trots skada. Värdering 2 000 kr.


Kungen av konst
Jeff Koons är samtidskonstens megastjärna. Vem kan motstå hans skulptur Tulips – ett knippe glänsande ballonger som vägrar nedslås av dyster världsekonomi?

Maria har sysslat med mode hela sitt vuxna liv, men den ursprungliga yrkesplanen var att bli sjukgymnast.
– Men jag insåg att jag inte ville gå med vit rock hela livet.
Maria Silfverschiöld har alltid sportat mycket och som hobby började hon att sy färgglada skidanoraker. De sålde som smör och en kompis sa ”ska du inte jobba mer med det här?”.
– Jag gick Tillskärarakademin, startade eget när jag var 23 och började rita kläder.
Under 11 år arbetade Maria Silfverschiöld som inköpare på H & M, och därefter blev hon frilansdesigner för olika varumärken som Fjällräven och Peak Performance. År 2005 gifte hon sig med Carl Silfverschiöld, son till kungens storasyster prinsessan Désirée. När parets dotter föddes hade Maria tillfälligt tröttnat på mode och sa upp sig från jobbet som produktchef på Björn Borg. Men när hon efter en tid upptäckte svårigheten att hitta bra festkläder kom inspirationen tillbaka och hon gick in i en ny utmaning.

Familjen Silfverschiöld är innehavare av Kobergs slott i Västergötland och även här har Maria stort engagemang som grundare och VD för Koberg Vilt. Företaget producerar och säljer charkprodukter som korv, salami och stekar av djur från de egna markerna. Inspirationen till förpackningarna företaget använder kom från just modevärlden. Maria drivs av tanken på att ta vara på allt från djuren, och använder skinnen till byxor och väskor.
Maria och Carl går ofta på fester och var självskrivna gäster vid kronprinsessbröllopet och prinsessan Estelles dop. Underbara händelser och miljöer, inte minst för den som är modeintresserad.
– Det är inspirerande. Tatiana Blatnik bar en väldigt vacker grå klänning på bröllopet, och Victorias Elie Saab-klänning var helt fantastisk. Diskret och superelegant!
– Vi måste ha tidernas vackraste prinsessor i Norden, Mary, Victoria, Madeleine … Kungahusen blir modeikoner och använder sitt eget lands modemärken. Det är en väldigt rolig utveckling. Om du backar bandet tjugo år så såg det annorlunda ut!
Långjolen och de tre klänningarna vi visar i reportaget kostar mellan 4 400 och 6 900 kronor. Maria Silfverschiölds allra finaste klänning har liv i broderad sidenduchesse från hennes mammas brudklänning och kjol av 36 meter siden och broderad chiffong, omsydd av Lars Wallin. Hon bar den bland annat när kungen fyllde 60 år.
För det mesta trivs hon med att klä sig på lagom nivå, varken sticka ut för mycket eller bli för anonym.
– Det beror på dagsform, ibland vill man inte ta plats utan bara komma enligt etiketten, ibland vill man vara färgstark. Jag tycker om att hamna någonstans i mitten, inte för mycket. Då kan man ta ut svängarna personligen i stället.

Marias 5 bästa stylingtips
1. Våga ha färg på både smycken och kläder – är det fest så är det!
2. Låt läppstiftet kontrastera klänningen och matcha gärna accessoarerna. Tänk även på att måla naglarna.
3. Överdekorera inte. Hellre ett stort smycke än många små. Är klänningen prålig, ha enkla smycken. Är klänningen enkel kan man dundra på med smycken!
4. Väskan är en accessoar och får inte vara för liten. Snyggast är de avlånga kuvertväskorna. Skor och väskor är också jätteviktiga detaljer. De behöver inte matcha exakt, men ska ha samma stilnivå. Man bör inte ha enkla skor till en exklusiv väska.
5. Glöm inte håret! Man måste inte sätta upp det men är det utsläppt måste det stylas och få en stil. Jag blev tokutskälld av min frisör efter prinsessan Estelles dop…!

Sammetsklänning, draperad fram och med inbyggd behå. Sys upp på beställning.

Hellång klänning i borstat siden med snyggt draperat liv.

Ljuvlig långkjol med plisserade våder. Finns i svart, vitt och rosa.

Byggnaden är ett reveterat timmerhus från 1860-talet, målat i en milt solgul ton. Planlösningen påminner om prästgårdarnas sexrumsindelning med rum i fil.
– Huset är så lagom i storlek. Det är varken för litet eller för stort, säger Pia som är mycket nöjd att det inte är större än 300 kvm.
– Vi vill att det ska kännas att varje rum har liv, att huset används.
Paret har inrett hemmet med antikviteter de köpt på auktioner, mässor och hos antikhandlare.
– Jag letar efter föremål som utstrålar själ, säger Pia och förklarar att saker måste kännas äkta. Slitaget får gärna vara flera hundra år gammalt. När Pia är på auktionsvisningar och i butiker är det inte ovanligt att hon hittar något charmfullt alldeles intill dyrbara och exklusiva saker som ofta tar all uppmärksamhet. Hennes blick fastnar i stället på det skeva och charmiga som kräver en stunds betraktelse.
– Det är känslan i en målning eller hos ett konsthantverk som ger föremålet utstrålning. Att upptäcka detaljerna kan ta lite tid och det är viktigt att ge gamla ting tid.
Claes kikar helst på möbler när han är på antikmässor och auktioner.
– Småsaker är inte riktigt min grej, förklarar Claes.
Mittemot Närstad gårds huvudbyggnad ligger bodlängan som blev stall när döttrarna var små, men som i dag är omvandlat till en del av butiken Mormorsgrufwans Antik. Här har Pia även inrett ett sött gästrum.
– Vi har kvar många av våra vänner från Brommatiden, berättar Pia, och när de kommer och hälsar på får de bo i gästrummet.

Pia och Claes har inte ångrat att de lämnade huvudstaden för ett liv på landet, men förstår att det kan vara ett stort steg för många.
– Jag tror att det som skrämmer mest är risken att bli bortglömd, säger Claes. Många är nog helt enkelt rädda för att inte befinna sig där jobben finns och där alla andra bor. Jag har haft förmånen att jobba härifrån och besöker ofta Stockholm i mitt yrke. Jag har båda liven så att säga, och man blir faktiskt inte bortglömd när man flyttar till en mindre ort. De riktiga vännerna behåller man och dessutom får man nya vänner och kanske också ett lugnare liv. Man hinner njuta mer.
Äldsta dottern, Anna, var intresserad av ridning redan som barn så det var inget problem att övertala henne att familjen skulle flytta från Stockholm och bosätta sig på landet när flickorna var små. Anna fick en egen häst och systern Petra önskade sig en katt.
För Pia, som också är mycket intresserad av matlagning, bidrog flytten till många fördelar. Redan under våren finns det gott om svamp i skogen, i synnerhet murklor. Tillsammans med Claes och 9-åriga labradoren Esmé och norfolkterriern Sydney, som nyligen fyllde 4 år, går hon på svampjakt hela hösten. Svampskörden räcker till många delikata middagar.
I det söderhielmska hemmet serveras helst mat som tillagats av närproducerade råvaror.
– Vi äter gärna kött från Skönero, berättar Claes.
Intresset för antikviteter delar Pia och Claes, men att de skulle komma att driva antikbutik var inget de hade planerat. I takt med att hemmet skulle möbleras köpte de in antika föremål och möblemang. När de ville byta ut vissa möbler kunde ett och annat skåp hamna i magasinet.
– Några frågade om de kunde få köpa möbler vi ställt undan, säger Claes. Då föddes idén om en antikhandel.

Hemmet är inrett med målade allmoge- och herrgårdsmöbler från barock, rokoko och gustaviansk tid. På väggarna hänger mustigt måleri, såväl dunkla 1700-talsporträtt som modernt måleri i klara färger. Djurskulpturer förekommer i samtliga rum, i synnerhet hästmotiv.
– Vårt hem förändras hela tiden, vi möblerar om, saker byter plats, säger Pia. Jag vill ha ett fritt förhållningssätt till föremålen. Trivs man inte med något, ja då ska man sälja det. Jag köper med hjärtat.
Pia är uppvuxen på västkusten och i släkten fanns en gård från 1600-talet. Hon minns barndomens somrar då hon njöt av alla gamla saker i huset. Här grundlades inresset för det gamla.
– Det är något tryggt med äldre saker, säger hon.
Claes tycker om att snickra och skapa och han hjälper Pia med renovering som kräver krafttag. Tillsammans skrapar de bort gammal färg på skåp och stolar. Det märks att båda uppskattar att ha gemensamma projekt och att samarbeta. Senaste projektet är att renovera ett av torpen intill huvudbyggnaden.
– Att arbeta praktiskt med byggnadsvård är oerhört lärorikt och antiklivet är verkligen en livsstil som går utmärkt att kombinera med ett liv på landet, förklarar Claes.
Året var 1860
karl XV, kung av Sverige och Norge, kröntes. Kungen var mycket road av konst, både som utövare och samlare. I hans ägo fanns över 500 målningar och en stor del av dessa ingår idag
i Nationalmuseets skandinaviska samlingar. Det här var också året då passtvånget upphävdes för alla som reste inom landet och som korsade Sveriges gränser.

Parens antiktips
• Välj naturligt slitna föremål – det ger hemmet själ.
• Satsa på målade möbler från 1700- och 1800-talen.
• Blanda folkkonst med mustiga barockföremål.
• Glöm inte bort tavlorna! Målningarna får gärna vara mörka eller färgstarka.
• Våga släppa taget om arvegods du inte trivs med. Sälj och köp det du verkligen tycker om!

Gården har en trevlig planlösning. Pia och labradoren Esmé rör sig genom de tre rum som ligger i fil. En gustaviansk duchesse brisée skymtar i förgrunden.

Frun i huset samlar på hästskulpturer, den här är ett par hundra år gammal och står på en skänk från barocken. Den stora målningen var ursprungligen en förlaga till en verdure – en vävd tapet.

Runt slagbordet från tidigt 1800-tal samlas familjen gärna för middagar och högtider. Rokokostolarna är arvegods. Tavlan på väggen, med text från Matteusevangeliet, satt tidigare på ett innertak i en gästgivaregård.

På byrån från tidigt 1800-tal bildar orientaliska urnor och bojaner ett vackert stilleben.

Det stora sen barock-skåpet är fyllt av trä-figuriner. På golvet ett barockskrin från 1600-talet med avancerat skuret akantusmönster.

Kolonnskåp från Rådman Nils Asplinds verkstad, cirka 1800, intill en Gripsholmsfåtölj. Hammarklaver av Pehr Lindholm som var klavermakare i Stockholm under 1700-talet.

Svartmålat nätt kabinettskåp från senbarocktid med gravyrer på skåpsluckorna.

Pia och Claes med charmiga hunden Sydney.