Smakrikt på Löfsta säteri.

Smakrikt på Löfsta säteri.

Här huserade Cajsa Warg

av anncatrin rosenqvist & mona ryberg nordgren foto thomas hjertén
Som unga flyttade Bo och Agneta Heine Ivgren till Löfsta Säteri som de omsorgsfullt har rustat upp. Här har maten alltid varit viktig. På 1700-talet stod Cajsa Warg i köket och i dag producerar gården ostar av högsta kvalitet.
Det som ursprungligen var jungfrukammare  är i dag en välkomnande matsal.

Det som ursprungligen var jungfrukammare är i dag en välkomnande matsal.

Bara några mil från betong och tunnelbana i centrala Stockholm ligger Vallentuna med gröna böljande fält, stora skogar, glittrande sjöar och åkrar. Det här är en trakt med anrika gårdar som vittnar om vår rika svenska kulturhistoria. Löfsta Säteri med sina kvadratiska flygelbyggnader och sin brokiga historia är en sådan gård.

Hit flyttade Bo och Agneta Heine Ivgren 1976 med sina två barn, då elva och åtta år gamla. Agneta minns hur de kom över gården. Bos föräldragård i Småland hade exproprierats, och i och med detta fanns det lite pengar att spendera.

I kakelugnens värmeskåp ställde förr husjungfruarna in middagsmaten från köket en trappa ner.

I kakelugnens värmeskåp ställde förr husjungfruarna in middagsmaten från köket en trappa ner.

– Jag såg en pytteliten annons i tidningen om ett jordbruk till salu som hette Löfsta Säteri. På den tiden kunde man inte köpa en jordbruksfastighet om man inte var lantbruksutbildad, förklarar Bo som tack och lov hade studerat agrikultur innan han började sin militärtjänst och så småningom blev stabschef och överste.

– Vi köpte gården, såg till att den renoverades och skötte jordbruket plus våra vanliga jobb och familjen samtidigt, berättar Bo.

I stora salen står det värmländska golvuret med sin gyllene ornamentering och ovanliga benparti.

I stora salen står det värmländska golvuret med sin gyllene ornamentering och ovanliga benparti.

Agneta minns att de fick blandade kommentarer när de hade köpt gården.

– En del tyckte att vi var helt från vettet. Någon kände till stället och menade att det var rena skräpet, förutom att det var ett bra svampställe. Men en gammal dam som på den tiden bodde i grannhuset till gården, hon var nöjd. ”Äntligen kommer det en major till Löfsta igen, då blir det äntligen lite ordning”, sa hon. Då visste vi inte vad hon menade, men nu när vi kan historien om säteriet så vet vi att hon talade om major Julius von Sass som kom från Finland på 1820-talet med hustru, fosterdotter, betjänt och fyra mamseller.

Spegeln och bordet i empirstil kommer från Agnetas morföräldrar och passar bra tillsammans med stolarna från Porla Brunn.

Spegeln och bordet i empirstil kommer från Agnetas morföräldrar och passar bra tillsammans med stolarna från Porla Brunn.

Agneta och Bo drev tillsammans gården som omfattar över 200 ha och 20 hus, med bara en anställd. Det var sådd och skörd av alla fyra sädesslagen, 120 köttkor, tjurar och ett 60-tal får.

– Nu efteråt tänker jag ibland på vilken fruktansvärt massa arbete det var. Men det gick. Man var ung och stark och entusiastisk på den tiden, säger Bo.

Men efter fyra år av tungt arbete tog de beslutet att arrendera ut marken och i stället satsa på gårdsbyggnaderna. Ett beslut som de är nöjda med i dag, när mangårdsbyggnaden står vacker och pietetsfullt renoverad och övriga byggnader också är i gott skick. I dag har sonen Claes med familj tagit över skötseln av gården och utökat den med ett gårdsmejeri.

Löfsta säteri har genom åren varit hem åt fler officerer än Bo och major Julius von Sass. Här har även fältmarskalken Bernt Otto Stackelberg bott. Han kom till Löfsta under andra halvan av 1700-talet och sägs ha varit en karismatisk och matglad man som både var gourmet och gourmand.

Mangårdsbyggnad från 1600-talet.

Mangårdsbyggnad från 1600-talet.

Cajsa Warg var anställd som mamsell hos familjen Stackelberg och det är därför mycket troligt att den kända kokboksförfatarinnan huserat i Löfstas kök. Hennes bok från 1755, Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber, hör i alla fall hemma här och inspirerar dagens ägarpar.

Läs också – paret som flyttade till landet och öppnade antikaffär

Att gården är producent av lagrade och smakrika kvalitetsostar binder samman gårdens historia med nuet på ett självklart sätt.
– Förhoppningsvis blir vi en familj i historien som gjort något bra för Löfsta, säger Bo. Det är väldigt roligt att vår son fortsätter att driva gården och bevara arvet.

Kommentarer

Kommentera

Villa Strandskär byggdes runt 1896, då Sandhamn utvecklades till en exklusiv badort i skärgården. Huset har fått tillbaka sina originalfärger i gult och engelskt rött.

En plats för själen

Följ med till Villa Strandskär i Sandhamn, en genuin grosshandlarvilla med utsikt mot det öppna havet. Här bor Ebba Tillquist von Rosen, som vårdar släktens sommarhus med kärlek och känsla för historien. Kommentarer Kommentera

Mangårdsbyggnaden på Gunnerud är byggd i nyklassicistisk panelarkitektur 1829.

Gunnerud – i Frödings fotspår

På en sluttning vid Alsterälven i Värmland ligger Gunnerud, där Gustaf Fröding tillbringade sin barndoms somrar. Gården ägs i dag av Magnus och Kerstin Karlander, som rustat upp den gamla bruksmiljön med stor omsorg och känsla för historien. Kommentarer Kommentera

2CF050767

Njutbart lantliv på Hornsunds gård

För mer än ett kvarts sekel sedan lämnade Madeleine och Carl Gustaf Mörner storstaden för Hornsunds gård. Här lever de som landsbygdsbor med hjärtat där naturen och friheten finns. Res med Gods & Gårdar – upplev Skottland i höst Det kan vara svårt att motstå frestelser. När Madeleine kom till Hornsunds gård i mars 1985 […]

Hjuleberg_01

Danskt arv på Hjuleberg

På godset Hjuleberg är det danska släktskapet väl synligt i både konst och arkitektur.

Jordberga fick sitt barockinspirerade utseende 1906 med hjälp av den danske arkitekten Glaesel. Till höger: Idéerna är många, men till en början är det viktigast för Carl-Adam och Marie att sätta sig in i den nuvarande verksamheten.

Nya tider på Jordberga

Inte ännu, men snart. På Jordberga gods i Skåne ska Otto och Catherine von Arnold lämna över stafettpinnen till äldste sonen Carl-Adam med fru Marie – ett generationsskifte som präglas av såväl traditioner som nytänkande.       Kommentarer Kommentera