• Champ de Bataille byggdes 1686–1701 av Alexandre av Créqui, sannolikt efter ritningar av arkitekten Louis Le Vau.
  • Stora entrén skapades under sent 1700-tal, när hertigen av Beuvron var slottsherre. Kolonnerna stöder matsalen ovanför.
  • Framför stora trappan ses en romersk vas. Inredaren Jacques Garcia med sin jack russelterrier Léon.
  • Räcket ritades troligen av arkitekten Gabriel. I paradrummet trängs antikviteterna. Några av dem har tillhört Ludvig XIV.
  • Paradrummet. Jacques Garcia gillar den grekiske guden Hercules. 1700-talsservis från Sèvres, alla delar med olika motiv.
  • Här äter man i sällskap av romerska kejsare. Stolarna var en gång Ludvig XV:s och ljuskronorna har lyst upp Villa Borghese.
  • I biblioteket finns böcker med kungliga monogram. På jordgloben ses Ludvig XVIII, som återtog tronen efter Napoleons fall.
  • Sällskapsrummet med Madame du Barrys fåtöljer. Madame Royale, som överlevde revolutionen, på porträtt i mitten.

Inredarens franska slott

Av Helena Höjenberg Foto Ingalill Snitt
Stjärninredaren Jacques Garcias hem är en skattkammare. I de förgyllda salongerna på slottet Champ de Bataille i Normandie är det fullt med antika rariteter. Njut av en prakt som är ståtligare än Versailles.

Det var kraften och storheten i 1600-talsslottet som fick Jacques Garcia att bestämma sig. Redan legendarisk som han är för sin inredningsstil ville han själv bli ägare till och skapa sitt Champ de Bataille. Alltså köpte han det!
– Det var som att se en sovande ek och samtidigt förstå hur fantastiskt mäktigt trädet skulle kunna bli om det bara fick rätt näring. Jag bestämde mig för att det var min uppgift att ordna det!
I samma veva hade en klärvoajant vän till Jacques Garcia förutspått att han snart skulle få uppleva kanske sitt livs kärlekshistoria …
– Detta besannades med råge. Champ de Bataille har verkligen erövrat både min kropp och min själ, säger han som om det vore en ren självklarhet.

Från matsalen ses salongerna i fil ända bort till kyrkans scharlakansröda sidengardiner.

Från matsalen ses salongerna i fil ända bort till kyrkans scharlakansröda sidengardiner.

Jacques Garcia fick sitt världsrenommé när han 1996 fick uppdraget att inreda ett trist hotell med grå bakgård mitt i Paris. Hôtel Costes ligger bara några kvarter från platsen där han i dag har sitt eleganta kontor med ett 40-tal anställda. Jacques Garcia förvandlade det slitna Hôtel Costes till ett chict ombonat boutiquehotell. Hans inredningsstil väckte sådan uppmärksamhet att hans namn i ett slag blev vida känt. Jacques Garcia blev inredaren med stort I för både hotell och exklusiva privatbostäder världen över.
– Inredning är psykologi och jag försöker komponera känslor, säger han. Möbler och inredning är koder som påverkar människors uppträdande utan att de vet det.
Redan fyra år före det stora genombrottet hade han tjänat ihop en tilläckligt stor förmögenhet för att köpa slottet Champ de Bataille. Inte så illa för en grabb som vuxit upp under knappa förhållanden som son till en spansk immigrant och mindre framgångsrik klädförsäljare i en parisisk förort. Tala om klassresa!
Han var inte ens tio år fyllda när han första gången var på utflykt med sin pappa till det normandiska slottet. Från den dagen ville han bli arkitekt och han fyllde block efter block med skisser på hus och inredningar. Hans familj förstod hans talang och genom stora ekonomiska uppoffringar kunde man satsa på sonens utbildning. Till att börja med blev han dekoratör, gjorde bland annat skyltar till apotek. Så småningom fick han också i uppdrag att inreda skyskrapan Tour de Montparnasse i Paris. Den tiden kallar han för sin minimalistiska period. I dag är han helt emot det avskalade.
– Varför ska man kreera en känsla och en bild av att man inget äger, undrar Jacques Garcia, som alltså utan att tveka har gått över till motsatsen.
– Man kan vara maximalist också. Allt handlar om förhållandet mellan lite och mycket. Med min bakgrund i Paris östra förorter, där en del av mina kamrater levde i plåtskjul, vet jag vad ordet ”tomt ” betyder. Det kallar jag miserabelism.
På frågan hur han förklarar sin egen framgång svarar han att allt detta sammantaget haft betydelse:
– Jag vet vad torftighet är och jag har i mitt arbete kommit i kontakt med människor som lever i motsatsen, i överflöd. Att kunna förena dessa två sidor av tillvaron är en styrka. Jag har dessutom en inre personlig kontrast som hjälper mig. Jag kan vara både oerhört auktoritär och milt medgörlig.
Ett besök på slottet Champ de Bataille är som att återupptäcka en glömd, mycket raffinerad värld. Både entrén, med utsikt över den makalösa trädgårdsanläggningen, och trappan till paradvåningen är mäkta imponerande. Den bedövande vackra marmorsalen hade sannolikt kunna tjusa även ”Solkungen”, Ludvig XIV, själv. Han hade dessutom känt igen några av sina egna föremål!
Jacques Garcia har inte sparat någon möda när det gäller ombyggnad och dekor. Ingen kostnad har varit för stor och inget tycks ha varit omöjligt.
– Jag ville återskapa detta lantliga prinspalats så som det en gång kanske var, innan den franska revolutionen förstörde allt. I dag finns inget liknande Champ de Bataille, inte ens Versailles som ju tömdes helt, förklarar Jacques Garcia och fortsätter:
– I motsats till er i Sverige har vi i Frankrike fått för oss att allt måste förstöras innan vi skapar något nytt. Det är mycket synd!
Vad är det då som driver honom?
Som svar citerar han poeten och pjäsförfattaren Daniel Boulanger: ”Att försköna är att rädda sig från det ringa, att höja sig över sig själv.”
– Jag tror på bilden, på ordet och på minnet av att ha upplevt en plats med egna sinnen. Det är allt som betyder något, det som består. Att Champ de Bataille skulle finnas kvar i all framtid vore naivt att tro. Som allt annat vackert skapat av människor förstörs det också en dag. Så är det bara.

Ett av gästrummen, med säng prydd av strutsplymer.

Ett av gästrummen, med säng prydd av strutsplymer.

Kommentarer

Kommentera

2CF050767

Njutbart lantliv på Hornsunds gård

För mer än ett kvarts sekel sedan lämnade Madeleine och Carl Gustaf Mörner storstaden för Hornsunds gård. Här lever de som landsbygdsbor med hjärtat där naturen och friheten finns. Res med Gods & Gårdar – upplev Skottland i höst Det kan vara svårt att motstå frestelser. När Madeleine kom till Hornsunds gård i mars 1985 […]

Hjuleberg_01

Danskt arv på Hjuleberg

På godset Hjuleberg är det danska släktskapet väl synligt i både konst och arkitektur.

Jordberga fick sitt barockinspirerade utseende 1906 med hjälp av den danske arkitekten Glaesel. Till höger: Idéerna är många, men till en början är det viktigast för Carl-Adam och Marie att sätta sig in i den nuvarande verksamheten.

Nya tider på Jordberga

Inte ännu, men snart. På Jordberga gods i Skåne ska Otto och Catherine von Arnold lämna över stafettpinnen till äldste sonen Carl-Adam med fru Marie – ett generationsskifte som präglas av såväl traditioner som nytänkande.       Kommentarer Kommentera

1IMG_9509

Titta in i skånegården som det tog 25 år att färdigställa

Den gamla fyrlängade skånegården var i princip i spillror. Under ett kvarts sekel har Lena och Henrik Hellberg skapat ett charmigt och välkomnande hem byggt på kunskap och gediget hantverkskunnande. Prenumerera på Gods & Gårdar! Ett kvarts sekel, det är 25 år. Så lång tid har det tagit för Lena och Henrik att få sin […]

Huvudbyggnaden uppfördes 1772–73 av Carl Johan Ridderstolpe efter ritningar av Johan Sebastian af Uhr.

En dag att minnas på Fiholm

När Ninna och Christian Ivarsson skulle gifta sig var det naturligt att ha bröllopet på hennes släktgård Fiholm vid Mälarens strand. Det blev en oförglömlig dag.