• Stafsunds slott uppfördes på 1670-talet. För ritningarna stod troligen Nicodemus Tessin d.ä.
  • Lars Gundberg möter vid grinden. Trappan upp till våningen med ursprunglig balustrad.
  • I biblioteket, som förr var matsal, står en skulptur efter Antonio Canovas Psyche.
  • Bronshuvud av Alice Nordin. Schäslongen ärvdes efter mormor. Bysten föreställer Beate Sophie Wrede.
  • Salongen med bårder i papier-maché från 1865. En sengustaviansk ljusstake står framför spegeln.
  • Soffan är ett gustavianskt provinsarbete. Lars på väg till favoritplatsen för en stunds läsning.

Slottsliv nära storstan

Av Kjell Andersson Lagergren Foto Ingalill Snitt
För 20 år sedan fick konsthistorikern Lars Gundberg chansen att flytta från Stockholms innerstad till Stafsund, ett välbevarat 1600-talsslott på Ekerö. Till denna sköna miljö bjuder han ofta sina vänner.

Lars Gundberg spanar mot himlen och hoppas att junisolen snart ska visa sig igen. I morgon är det dags för en årligen återkommande attraktion på Stafsund – barnkalas på stora gräsmattan.
– Ett 40-tal barn och vuxna är bjudna, säger Lars. Förr var det mina vänner och deras barn som kom men nuförtiden har de med sig barnbarnen. Det blir gammaldags lekar som att springa med potatis i sked och att binda ihop mor- och farföräldrar som får hoppa runt, det tycker ungarna är kul. Jag har också lejt en trollkarl … Lars ordnar med förtjusning tillställningar med många gäster, det gamla slottet och parken passar perfekt för det. Han gillar att blanda olika åldrar och intressen.
– Vännerna tycker det är roligt att komma och jag har mellan 300 och 400 gäster om året, säger han. Det är inte precis något enstöringsliv ute på landet.
En sådan här dag, när inga besök väntas, söker sig Lars gärna till favoritplatsen, en kulle ovanför slottet där han brukar sitta i sin stol och läsa. Härifrån har han en fantastisk utblick mot hästhagar och sjön där båtarna glider förbi.
– När man sitter häruppe förstår man varför slottet ligger där det gör. Runtom finns skyddande bergknallar och det är nära till Norrsundet – förr kom man ju hit sjövägen.
Lars flyttade till Stafsund 1990 och bor i en stor våning på det övre planet. Både huvudbyggnad och flyglar består av lägenheter. Även ägaren Adam Reuterschiöld bor här med sin familj.
– Huset stod länge tomt. Att dela upp det i lägenheter var en utmärkt idé, för om det är bebott så vårdas det också, säger Lars. Och det är trevligt att bo i ett minisamhälle med grillning på kvällen och barnspring i trappan.
Han var inbiten innerstadsbo när han blev erbjuden att flytta hit till Ekerö.
– Jag kände till Stafsund eftersom jag var här i samband med en stor auktion 1978. Adams föräldrar, som jag är bekant med, frågade om jag visste någon som ville hyra en våning. Efter att ha funderat ett tag så insåg jag att det nog skulle passa mig själv.
Lars var VD på Beijers Auktioner och auktionsbranschen befann sig vid den här tiden i kris. Han kände att det skulle vara skönt att komma bort från stan efter stressiga arbetsdagar och pröva något nytt.
– Första veckan bodde jag på båda ställena, sedan bestämde jag mig för att flytta ut helt. Det var dumt att tveka, det fanns ju så mycket livskvalitet här. Dessutom kom jag på att om man bor en bit från jobbet så går man också hem i tid om kvällarna för att slippa missa sista bussen.
För drygt två år sedan gick Lars i pension från tjänsten som förste intendent och expert på äldre måleri hos Bukowskis. I dag har han rollen som senior advisor i företaget och jobbar en dag i veckan.
– Jag älskar att vara hemma och slippa vakna med en tvärrandig kalender med saker att göra. Jag lever i en långsammare takt nu och hinner läsa mycket, inte konsthistoriska luntor utan biografier och memoarer.
Lars kan berätta mycket om Stafsunds historia. Slottet uppfördes på 1670-talet, troligen efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä. Byggherren greve Erik Lindschöld, son till en smed i Skänninge, hade gjort en lysande ämbetsmannakarriär och var Karl XI:s gunstling. I 50-årsåldern kunde han skapa detta gods och bygga sitt ståtliga slott. Kungen kom kanske hit själv när bygget stod klart.
– Statusjakten var viktig, särskilt som den gamla adeln tyckte att Lindschöld var en uppkomling.
Hur slottet såg ut från början får man en uppfattning om genom Erik Dahlberghs Sueciastick. På den tiden hade det säteritak och tornspira, något som försvann vid slutet av 1700-talet. Fortfarande leder en bred trappa upp från trädgården till en stor terrass och portalen som är ursprunglig. En pampig trappa med balusterräcken för oss upp till Lars våning.
– Från början var det nog dubbla trappor men den ena togs bort när det byggdes ett kök, det gamla låg i flygeln. Det var på 1860-talet då Rudolf Mauritz Klinckowström och hans förmögna ryska hustru Marie Labenska bodde här med en stor stab med tjänstefolk. Slottet rustades då upp och upplevde en glansperiod.
Vi kommer direkt in i Lars rymliga bibliotek som är den forna matsalen. Lite känns det som att träda in i Evelyn Waughs roman En förlorad värld. Alla vackra föremål ser ut att ha funnits här i generationer, det är trivsamt slitet och fåtöljerna lagom nersuttna. De låga fåtöljerna har Lars döpt till Oblomovstolarna efter Gontjarovs lättjefulla romanfigur.
– De är så sköna att inga vill resa sig när de väl har satt sig. Jag vet faktiskt inte vari-från de kommer.
Över älsklingssoffan hänger en stor flamländsk 1600-talstapet och på en annan vägg ett stort porträtt av drottning Ulrika Eleonora d.y. från hovmålaren Georg Engelhard Schröders ateljé. Här finns också många böcker och skåpet i barockstil är fyllt med gamla band. Dessa har Lars ärvt av sin far som var präst i Västerås stift.
– Pappa var road av böcker och samlade på unika äldre förstaupplagor. Själv är jag ingen samlare, förutom att jag har lite saker av silversmeden Adolf Zethelius.
Lars intresse för antikt går igen överallt i våningen. Att kombinera föremål på ett harmoniskt vis är något han lärt sig under åren i auktionsbranschen.
– På auktionsvisningar är det viktigt att skapa en attraktiv helhet.
I biblioteket har han utgått från den fasta inredningen och tapeten från 1860-talet.
– Jag är väldigt noga med att välja föremål som passar in, en enda sak kan stjälpa en hel interiör, exempelvis något i fel färg. Lars tycker att man ska våga blanda nytt och gammalt.
– En modern soffa och en gobeläng från 1600-talet kan samsas mycket bra. Att kombinera samtida konst med antika föremål är häftigt – som att hänga en Lucio Fontana över rokokobyrån.
Den stora salongen bredvid biblioteket är ett elegant och luftigt mottagningsrum.
– Jag kallar den min goddag- och adjösalong och använder den bara när jag har gäster.
Rummet har vackra väggornament i guld och en fin kakelugn med infälld spegel – alla fyra kakelugnarna i våningen fungerar och används.
Möblerna är i huvudsak 1700-tal och spegeln, ett Stockholmsarbete, är ett antikfynd.
– När jag köpte spegeln på 1970-talet betalade jag 1 500 kronor, den hade inget värde då.
Nästan varje vecka har Lars vänner på lunch. I matsalen finns plats för åtta personer. På familjen Klinckowströms tid var detta ett sovrum och i taket hänger en krok ännu kvar efter sänghimlen. Här bodde de två färgstarka systrarna Thora och Linde som barn i början av 1900-talet. Thora flyttade till Paris, blev författare och gifte sig med Nils Dardel och Linde, gift med Hans von Rosen, älskade hästar och gjorde långritter ensam genom Europa och skrev böcker om detta.
– Jag kände både Thora och Linde, säger Lars. Thora skrev ett vänligt brev och hälsade mig välkommen när jag skulle flytta hit. Linde flyttade tillbaka till Stafsund på 1990-talet efter att ha bott många år på Lindö i Sörmland. Hon bodde i ett hus på andra sidan trädgården och det var mycket roligt att höra henne berätta om sitt långa liv.

Lars pappas skrivbord med en fransk Louis XV-fåtölj framför. På väggen  Johan Leksells kopia av Rembrandts porträtt av en gammal dam.

Lars pappas skrivbord med en fransk Louis XV-fåtölj framför. På väggen Johan Leksells kopia av Rembrandts porträtt av en gammal dam.

Kommentarer

Kommentera

Kontorsbyggnaden från 1831 är till sitt yttre en mindre kopia av Rosendals slott i Stockholm.

Ölsboda herrgård – en empirepärla

När de tre lärarfamiljerna köpte fastigheten strax utanför Degerfors fick de några obeboeliga byggnader i en gammal bruksmiljö att ta hand om. Trettiosex år och en väldig massa arbete senare är Ölsboda herrgård en räddad empireskatt upphöjd till byggnadsminne.   Kommentarer Kommentera

Förra årets vinnare i The Collectors Awards 2016.

Dags för antikbranschens Oscarsgala – Vem vill du se som vinnare 2017?

Vem blir Årets antikhandlare 2017? Årets samlare? Och vem är Årets förnyare? Nu kan du komma in med förslag på värdiga vinnare i The Collectors Awards 2017. Bland alla bidrag lottar vi ut en middag för två!

På soffbordet står vasen Dagg, skapad av Carina Seth Andersson för Svenskt Tenn. Matta med mönster av Paul Klee. Soffkuddar Josef Frank och Fornasetti.

Sekelskifte på Norrmalm

Följ med till våningen där arvegods samsas med modern konst och design. Här har Erica Sondén och Mikael Lundberg skapat ett hem där både familj och vänner trivs.   Kommentarer Kommentera

En ridtur på markerna varje morgon hör till parets vardag på Fiholms slott.

Nära historien på Fiholms slott

I snart 30 år har Charlott och Göran Mörner bott på Fiholms slott. Redan första gången paret kom dit tilltalades de av harmonin och det vackra ljuset. Där finns två ståtliga flyglar, men Axel Oxenstiernas planerade huvudbyggnad kom aldrig att uppföras. Kommentarer Kommentera

Herrgården Hoby Kulle är till salu.

Pampig 1800-talsherrgård till salu

Den pampiga rosa herrgården Hoby Kulle i Blekinge är nu till salu. Den vackra rosa herrgården har två flyglar och på fastigheten hittar man bland annat en magasinsbyggnad från 1600-talet. Själva huvudbyggnaden är på 408 kvadratmeter och det finns bland annat en paradlägenhet i byggnaden. Parken och skogstomten runt herrgården är på 11,5 hektar. Här […]