Marken vibrerar när sextiotalet hästar glatt frustande galopperar över Kungliga Djurgården. Glada tillrop hörs när sällskapet jagar över stock och mur. Vem ska till sist fånga rävsvansen och vinna Hubertusjakten?

Hösten och vintern har förenats denna tidiga november-morgon. Kungliga Djurgårdens ängar glittrar av frosten, som likt ett täcke lagt sig över den frusna marken.

Ett tiotal hästar med ryttare i galopp över Ladugårdsgärdets marker.

Foto: Thomas Hjertén

Över Djurgårdens klassiska marker har jaktritterna pågått i över hundra år.

Ordlista
Master: Den som leder jakten.

Pikörer: De två som visar inom vilken angränsning jaktlaget
ska hålla sig, hjälper master att hålla ordning på jaktlaget.

Meute: Den flock jakthundar som söker upp viltet.

Rendevu: Samlingsplats för jaktlaget.

Tapt: Pauser under jakten.

Halali: Slutdestination, målgång för jakten.Just den här Hubertusjakten har en mer än hundraårig historia, man följer en obruten tradition. I stallet hörs ljudet av klingande hovar som möter det kalla stengolvet. Hästar leds fram på stallgångarna. Klockan är snart sex på morgonen och förberedelserna inför dagens jakt pågår för fullt. Hästarna fodras och ryktas. Ärtsoppan kokas. Stövlar putsas. Och nog är jaktryttaren flott att skåda i traditionsenlig kavaj i rött eller mossgrönt, matchad med byxor i vitt eller beige?

Gamla och nya jaktkamrater har samlats för att upprätthålla och hedra denna tradition som grundades i samband med en lyckad jaktritt den 1 november 1886. Under den efterföljande jaktmiddagen på Drottningholms slott beslöt prinsarna Carl, Eugen och Oscar att instifta denna fältrittklubb. Den lät tala om sig och sporten växte, fler klubbar bildades runtom i Sverige. Prinsarnas klubb heter numera Stockholms fältrittklubb och är alltså landets äldsta.


Moderna tider och ett förändrat landskap hindrar inte jaktkamraterna i klubben att hålla fast vid sin tradition. Numera är visserligen jakten på vilt utesluten, ritten är en tävling som symboliserar och upprätthåller en gammal tradition. Jaktlaget leds av en master, som ingen av de andra ryttarna får passera. På vardera sidan om mastern rider två pikörer. De markerar gränserna som ryttarna måste hålla sig inom under jaktens gång. Förr leddes jaktritterna även av ett meute, som bestod av stövare och foxhounds. Fram till 1939 fanns hundarna med i jakten i Sverige.

Sällskap i vagn med två förspända vita hästar under hubertusjakt på Djurgårdens marker i Stockholm.

Foto: Thomas Hjertén

Beyron Johansson, som varit jaktryttare i många år deltog detta år med sällskap i vagn, som under dagen följde Hubertusjaktens fält.

Förr var evenemanget avsevärt mer krävande för både häst och ryttare, då Djurgården och Ladugårdsgärdet var vildare; vägarna var färre och landskapet mindre exploaterat än i dag. Här fanns friska jaktmarker där de beridna sällskapen dundrade fram under säsongen. Vid sekelskiftet reds jaktritter flera gånger i veckan under högsäsong.

Ryttare till häst över höstlöven i allén i Frisens park.

Foto: Thomas Hjertén

I de allra vackraste miljöerna, som allén på höjden intill Frisens park, får häst och ryttare en stunds vila i tapt innan jakten går vidare.

Vid första tapt, vid Ryttarstadion, hoppar ryttarna av för att granska sina hästar och få i sig ärtsoppa och punch. Numera är drycken av enbart törstsläckande karaktär. Så bär jakten åter av, för att småningom avslutas på Ladugårdsgärdet i full galopp. Deltagarna har förberett sig för upploppet och kampen om svansen under fältrittklubbens förjakter, som ordnas inför Hubertusjakten. Att ha varit med på flera av förjakterna är ett krav för att få vara med i slutspurten.

Hubertushistoria: Hubertusjakt är jaktridning
i sin högtidligaste form, och arrangeras i anslutning till
Hubertusdagen 3 november. Sankt Hubertus är jägarnas skyddshelgon.Jaktridningen har drag av
både brittisk och fransk jaktrittstradition. I Sverige
utövas jakten utan villebråd, för ridupplevelsens skull.
Rävsvansen som fångas är en symbol för villebrådet.I ursprunglig jaktridning red man efter hundar som spårade upp och hetsade villebrådet, som så småningom fångades och dödades av jaktlaget,
så kallad parforcejakt på högvilt. I gammal engelsk rävjakt red jaktlaget efter hundarna, som både drev och dödade räven.Källa: Nationalencyklopedien
& Wikipedia.

På det fartfyllda upploppet tävlar alla i jaktlaget om att fånga rävsvansen som hänger på ett rep spänt över ängen. Förr kunde den också vara knuten runt en ryttares midja, utmaningen var då att rida ikapp och sno åt sig svansen. Att räven varit föremål för jakt under många sekler beror på att den ansetts som skadedjur och varit ett inte alltför omtyckt villebråd.

Efter det att rävsvansen har fångats får den lyckliga vinnaren utmärkelsen Årets Hubertus. Jaktlaget sitter av och bildar en ring, en volt, där man tilldelas en kvist järnek, som en symbol för väl genomförd jakt.

I ett spännande och glatt upplopp på Ladugårdsgärdet fångas till sist rävsvansen. Ann-Marie Säberg och Stefan Rödjare nådde rävsvansen först, men den slank dem ur näven.

Foto: Thomas Hjertén

I ett spännande och glatt upplopp på Ladugårdsgärdet fångas till sist rävsvansen. Ann-Marie Säberg och Stefan Rödjare nådde rävsvansen först, men den slank dem ur näven.

Hubertusjaktens vinnare Therese Lingberth på hästryggen med rävsvans i handen.

Foto: Thomas Hjertén

Vinnare blev i stället Therese Lingberth.

På kvällen hålls Hubertusbalen på Livdragonernas Kavallerimäss vid Lidingövägen, väl så lämpligt med tanke på att officerare i de ridande regementena fordom utgjorde en stor del av jaktsällskapen. Än i dag deltar ofta militärer i jakten.

Kavallerimässens stora pelarsal, med antika venetianska kristallkronor där många middagar och baler hållits genom tiderna.

Foto: Thomas Hjertén

I kavallerimässens stora pelarsal, under de antika venetianska kristallkronorna, har många middagar och baler hållits genom tiderna.

Prinsarnas fältrittklubb: Sveriges äldsta fältrittklubb, instiftades 1 november 1886 på initiativ av prinsarna Carl, Eugen och Oscar, söner till Oscar II och drottning Sofia, bröder till Gustav V. Syftet var att främja terrängritt, som var på modet vid tiden. Klubben ordnade därefter bland annat snitseljakter utan hund och distansritter. Första kvinnliga jaktryttare deltog 1894. Stockholms fältrittklubbs Hubertusjakt hålls den första lördagen i november månad. Jakten börjar på Norra Djurgården och går så småningom vidare till Ladugårdsgärde och Södra Djurgården. Jakten avslutas nedanför Borgen.

I den stora entrén möts sällskapet av ett porträtt av Karl XI, naturligtvis till häst. Järnekskvisten skymtar här och där bland
gästerna, nu som utsmyckning på herrarnas
kavajslag och i damernas frisyrer.

Stora pelarsalen, där middag och bal hålls, skapades under sent 1800-tal av konsthantverkare från Venedig som göt takstuckaturen och målade de vackra taken. Pelarna lär ha skapats separat och sägs även de vara verk av talangfulla italienare, möjligen de välkända Orsonibröderna.

Kavallerimässens eleganta salar är inredda med möbler, tavlor och föremål från olika
samlingar, ägda av stiftelser inom militären. Det är en blandning från regementena K1 och K2, som 1928 slogs samman.

Hubertusjaktens Master Björn Beckman i samtal med Katarina Huledal vid aftonens bal på kavallerimässen.

Foto: Thomas Hjertén

Master Björn Beckman i samtal med Katarina Huledal vid aftonens bal.

Under middagen utdelas pris för Årets Hubertus och Årets jaktkamrat. Den som blivit Årets Hubertus får även vandringspriset Sankt Markus-hästen. Dock är det finaste priset Årets jaktkamrat, den som utses belönas med en statyett av Karl XII. Priset får stanna hos vinnaren i ett år innan den överlämnas till nästa års bästa jaktkamrat.

Intill den stora pelarsalen ligger ett välbevarat bibliotek med enbart hästlitteratur som fyller de många bokhyllorna i rummet. Här har många generationer utbytt erfaren-
heter och idéer, och att bli inbjuden hit är ännu
något av ett privilegium. Efter middagen
avnjuts kaffe och avec i biblioteket, därefter är det dans, för den som ännu har spänst.

Nog har en del förändrats runt oss, men än består denna ärofyllda tradition. 

HUBERTUS

Foto: Thomas Hjertén

Foto Thomas Hjertén

NUVARANDE Lyckan i en rävsvans – Hubertusjakt på Gärdet i Stockholm
NÄSTA Köksinspiration: lantlig stil för herrgårdskök