Med varsamma händer har Erik och Susanne Vind väckt sin 200-åriga landskapspark, anlagd för att med vatten, vibrerande fågelsång och växtlighet få känslor i svang. Här hyllas skönheten, här får själen sin spis. Välkommen till Sanderumgaard!

Speglingarna i vattnet. En eremitkoja och sentenser om tillvarons förgänglighet på skyltar i skogen. Överraskningarna som dyker upp bakom varje krök. Sådant var tidens trädgårdsideal när Johan von Bülow råkade i onåd hos hovet och bestämde sig för att i stället ägna sitt liv åt att bygga upp en landskapspark vid godset Sanderumgaard på Fyn. Den kom att bli Danmarks första, och största, anläggning i sitt slag.

Sanderumgaard har varit huvudgård för ätten Vind sedan 1828.

Foto: Karin Wildheim

Sanderumgaard har varit huvudgård för ätten Vind sedan 1828.

Tvåhundra år senare kommer besökare året runt för att uppleva den ro och fägring som Bülows skapelse nu, återigen, bjuder på. Susanne och Erik Vind har gått i mål med sin ”romantiske have”. Tack vare passion och uthållighet har de genomfört en av de största trädgårdsrestaureringarna i Danmark. Landskapsparken lockar årligen 8000 besökare.

–Tiden arbetar för oss. Människor behöver den här sortens oaser, säger Erik.

–Ja, vi vill ge folk möjlighet att njuta av skönheten, lugnet och historiens vingslag. Här finns inga höghöjdsbanor! tillägger Susanne.

SEGOD_Sanderum_gaard_11

Foto: Karin Wildheim

Makarna Vind hyser stor kärlek till sin park. För Erik har den varit viktig sedan barnsben. Susannes engagemang kom med giftermålet. Hon har bland annat varit ordförande för Danish Society of Open Gardens.

Finkar och lärkor sjunger mellan träden, i brynen mot åkermarken kacklar fasaner. Bokarna och katsuran, som på danska har det vackra namnet hjertetræ, har just slagit ut sina späda blad. Stigen fjädrar under skosulorna när godsägare Erik Vind leder vandringen genom den 15 hektar stora parken.

Ideal med känsla

Romantiken föddes i slutet av 1700-talet som en reaktion på upplysningstidens förnuft. Känslor, fantasi och subjektiva upplevelser ställdes i centrum. Känslan i en landskapspark från romantikens dagar är sentimental och var tänkt att stämma till eftertanke och andlig fördjupning. Den engelska parken föddes. I denna frångick man det tuktade och linjära och lät grönskan breda ut sig i mjuka och naturliga former. Små kullar, slingrande vattendrag och högvälvda broar liksom långa, vackra utsikter kännetecknar den engelska
parken. Man ville också överraska flanörer i trädgården – en konstgjord ruin, en eremithydda, ett klocktorn eller ett tempel kunde dyka upp bakom nästa krök.

För någon vecka sedan stod han och målade en av broarna när han kände det som om hela naturen plötsligt vände sig åt hans håll och fick honom att gripas av rörelse och fullständig närvaro mitt i arbetet. Det var precis så det var tänkt att människor skulle reagera i en väl anlagd trädgård under romantiken. Här skulle det väckas starka känslor. Sentimentalitet, åtrå, tankar på döden.

–Johan Bülow var en mecenat, som lät konstnärer komma och bo här. På dagarna var de ute i parken och målade och tecknade. Om aftnarna underhöll de varandra, medan Bülow själv serverade maten, berättar Erik och låser upp dörren till parkens själva hjärta, eremitens koja Tankefuld. Där inne vilar två kranier.

–Det sägs att pigorna fick i uppgift att gå ner och damma dem, som ett test för att se vad de dög till, säger Erik.

Ägare i urval

1468 Kjeld Pedersen.

1490 Kronan.

1580 Släkten Skovgaard.

1642 Hans Johansen Lindenov.

1646 Släkten Urne.

1705 Erik Skeel/Hans Due.

1708 Släkten von Løwenhielm.

1740 Släkten Leth.

1793 Johan von Bülow.

1828 Ätten Vind.

Tankefuld är en av 13 paviljonger som Johan Bülow lät uppföra. I dag finns två ursprungliga kvar, denna och Sommarlyst. Paviljongerna Maries-hvile och Kildehydden har återuppförts i modern tolkning och en femte är på gång, på en av öarna i kanalsystemet. Den kommer att bli en helt modern skapelse.

När Erik växte upp på Sanderumgaard var det inte dödskallarna man skrämdes med. Det var anmodern Ingeborg Ulfstand, vars skräckinjagande porträtt hänger i trapphallen på slottet. ”Nu går du och lägger dig, annars kommer fru Ingeborg”, sa Eriks mor.

SEGOD_Sanderum_gaard_22

Foto: Karin Wildheim

I trapphuset, dekorerat med vapen och porträtt på släktens generaler, har sju generationer Vind trampat upp och ner.

Trots denna bistra läggningsritual var det självklart för Erik att det var på Sanderumgaard han skulle leva sitt liv. I unga år tog han över som slottsherre. Tanken var att Erik skulle studera i Köpenhamn och sedan komma hem och läras upp av sin far, som under tiden skulle förvalta slottet åt honom. Fadern gick dock bort redan när Erik var drygt 20 år, så han fick ta över driften genom ”learning by doing”.

Ätten Vind tillhör den danska uradeln. Fram till freden i Roskilde 1658 fanns även en skånsk gren. Men Vindarna hade kämpat mot den svenska hären, att svära trohet mot den nye kungen fanns inte på kartan. I stället lämnade familjen sitt Wrams Gunnarstorp, och flyttade över sundet.

–Så nu har vi tyvärr ingen släkt i Sverige, bara många goda vänner! skrattar Erik.

Holger Vind och Margareta Gedde på Wrams Gunnarstorp i Skåne med barn, i en allegori. Barnen med blommor i händerna var bortgångna då tavlan målades.

Foto: Karin Wildheim

Holger Vind och Margareta Gedde på Wrams Gunnarstorp i Skåne med barn, i en allegori. Barnen med blommor i händerna var bortgångna då tavlan målades.

Susanne föddes som Susanne Ahlefeldt-Laurvig-Bille. Hennes farföräldrar bodde på Egeskovs slott på Fyn, morföräldrarna på Tranekaer på Langeland. Själv växte Susanne upp i Köpenhamn och, under ett år, i Kenya. Där arbetade modern som sjuksköterska innan hon gifte om sig och familjen flyttade till Havnø gods vid Mariagerfjorden på Jylland.

–På Havnø fick jag två halvsyskon, som står mig nära. Det var en fin barndom. Att Erik och jag har en likartad uppfostran gör att vi är eniga om det mesta, säger Susanne och fortsätter:

–Vi har båda med modersmjölken fått en förståelse för vad det innebär att leva i en sådan här miljö. Att få värna om den historia och de värden som finns här är en ynnest. Så för mig var det ingen stor grej att flytta hit!

Familjen Vind bor i och utnyttjar hela slottet. Dörren till badrummet finns i biblioteket, fiffigt dold bakom en trompe l’œil-målning utförd av Eriks mor Alexandra af Rosenborg, dotter till prins Erik av Danmark.

Foto: Karin Wildheim

Familjen Vind bor i och utnyttjar hela slottet. Dörren till badrummet finns i biblioteket, fiffigt dold bakom en trompe l’œil-målning utförd av Eriks mor Alexandra af Rosenborg, dotter till prins Erik av Danmark.

De möttes första gången i Köpenhamn, där Susanne studerade till sjuksköterska och Erik arbetade som marknadschef på Sony. De bådas släkter umgicks såväl med hovet som med varandra och Susanne var bekant med Eriks lillebror. Men det var Erik hon skulle få, och kärleken lockade dem att göra avsteg från konvenansen.

–Innan jag gifte mig ville jag se världen. Så under några månader reste jag tillbaka till Afrika. På slutet kom Erik ner och vi planerade vårt bröllop.

Vigseln skedde i största hemlighet på en strand på Seychellerna.

–Det var bara Erik och jag. För oss var det ett perfekt sätt att göra det på. Vi kunde vara närvarande på riktigt, båda. Men alla hade förstås förväntat sig ett stort, traditionellt bröllop.

Nio månader senare föddes dottern Rosemarie. Familjen var bosatt i Köpenhamn och for till Sanderumgaard över helgerna. Innan bron över Stora Bält byggts var resan ett helt företag och en sommarsöndag när de satt på terrassen inför hemfärden till Østerbro fattade de beslutet. Det var dags att flytta till hit på heltid. Men så, strax efter att sonen Georg fötts, kom en förfrågan från hovet. Kunde Susanne tänka sig att bli hovdam åt dåvarande prinsessan Alexandra?

–Det innebar mycket resor. Erik fick vara hemma med barnen. Det skötte han utmärkt tillsammans med barnflickan, säger Susanne.

Efter fem intressanta år avsade hon sig uppdraget och kunde ta sig an livet på Sanderumgaard på heltid. Medan Erik ägnat sig åt driften av godset har Susanne byggt upp en butik i det gamla herrskapsstallet, där hon säljer utvalda ting. Och så har de då skapat sitt stora, gemensamma projekt: den romantiska trädgården.

Lindgången anlades sedan Susanne fått inspiration under en rundresa till historiska engelska trädgårdar.

Foto: Karin WIldheim

En vacker utflykt

Parken började anläggas 1793 och domineras av den engelska parken, där stigar och kanaler löper i ett intrikat mönster genom den fågelrika lövskogen med bokar, kastanjer och valnötsträd. Vatten, bland annat ett två kilometer långt kanalsystem, binder samman parken. Till anläggningen, som omfattar 15 hektar, hör också striktare områden intill slottet; rosenträdgården, örtagården och fruktträdgården.

Parken är öppen för besökare året om, april till och med september, mot entré. Måndagar stängt. Adressen är
Sanderumgaardvej 150, Odense. Hemsida: sanderumgaard.dk.

–När jag först kom hit talade Erik mycket om trädgården. Jag förstod hur mycket den betydde för honom och hade betytt för hans föräldrar, säger Susanne.

Det hade dock varken funnits tid eller medel till att återställa och sköta en så gigantisk park. Nu beslöt sig paret Vind för att försöka.

–Dammanläggningarna måste grävas om. Där var det bara skog. Men skulle det ens vara möjligt? Susanne tog sig an de första, tråkiga uppgifterna, hon satte sig in i lagstiftningen och fick kommunen med på noterna, berättar Erik.

Samtidigt gick de på djupet med trädgårdshistorien. Vad är egentligen en engelsk park? Vad innebar romantikens ideal? Hur tänkte Johan Bülow han anlade sin park?

Arbetet pågick i femton år innan parken kunde öppnas för allmänheten.

SEGOD_Sanderum_gaard_06

Den vilande Hermes har fått en mer framträdande plats i parken – rosenträdgården.

–Vi har inte velat forcera projektet. Att vänta in saker och ting för att kunna få det som vi vill har varit viktigast, säger Susanne.

Tre händelser har gjort restaureringen möjlig. Den första var när fonden Realdania beslöt sig för att stötta projektet. Den andra var när Susanne och Erik anlitade den kända landskapsarkitekten Charlotte Skibsted för att leda det.

–Hon förstod att detta var vår privata trädgård, att varje beslut måste vara förankrat i våra hjärtan, säger Susanne.

–Ja, och så sa hon att ”visst måste vi respektera Johan Bülow, men en trädgård står aldrig still”. Med de orden gav hon oss tillåtelse att arbeta vidare utifrån hans tankar. Det har gjort arbetet mycket roligare för oss, säger Erik.

Det tredje lyckokastet var när Havens venner etablerades, parkens flitiga vänförening.

–Det är helt unikt att ha dessa frivilliga. Varje tisdag kommer ett trettiotal personer hit och gör vad som behöver göras. De är ovärderliga! säger Susanne.